_(%25_of_population)_YB14_II.png)
Vad lär det oss? - Jo, att i de fattigare EU-länderna, som Rumänien och Bulgarien, sitter folk på skuldfria boenden i mycket större utsträckning än i de rikare länderna. Sverige är ju extremt, så extremt att man kan undra om statistiken stämmer. Borde det inte finnas en någorlunda stor grupp som betalt av på lånen till bostad eller småhus och nu är skuldfria och glada? Eller är det på sikt de som är skuldfria som bör vara glada, även om de samtidigt inte har det så fett?
Hur som helst, jag minns vad en ordförande i en fattignämnd i en bergslagskommun skrev om sina erfarenheter från början av 1900-talet: de flesta fattiga hade åtminstone eget tak över huvudet. Man kan ju undra vad som händer om det blir panik på bostadslånemarknaden i länder som Sverige, Danmark, Norge och Nederländerna, för att ta de värre exemplen. Det görs ju så kallade stresstest för att kolla hur banker skulle klara en kris (även om dessa test kan vara rätt dubiösa och kanske inte alls visar hur stryktåliga bankerna är). Om man gjorde stresstester av hur bostadslånarna i nämnda länder skulle klara sig om arbetslöshet, räntor och annat skenade iväg ... ? Eller har det möjligen gjorts? Har ett svagt minne av det, men minns inte vad resultatet blev. Och som sagt, det finns alltid skäl att vara skeptiska mot sådana undersökningar. Görs de för att visa det verkliga läget, eller för att trolla fram lugnande besked i en farlig situation?
Det finns fortfarande en rätt stor grupp husägare födda 1925-1950, med reservation för slutdatum som betalt av huslånen vid det här laget (låga nominella priser vid husköpet och skulder som senare bortinflaterat, alternativt fribyggda hus av olika slag). Inte för att den gruppen växer på något vis men de finns åtminstone kvar och påverkar statistiken. När min far köpte hus 1966 var det knappt att han fick låna alls från banken trots att han var en nyutexaminerad läkare (krävdes rätt så mycket solidarisk finansiering från släkten för att banken skulle gå med på att släppa till krediterna), idag blir i princip alla med fasta inkomster översköljda med erbjudanden och många har föräldrar som under studietiden solidariskt finansierat ett BRF-boende ("studentlägenheter" i Uppsala och Lund på 1-1,5 rum går på runt 1,5 miljoner). Det är dock praktiskt med sådana föreningsmedlemmar ifall man är av en dominant natur i BRF-styrelsen för de människorna har ingen aning om vad det innebär att ha köpt in sig i en andel av en förening ("men vaddå, jag äger ju mitt boende!"), det ges rikliga tillfällen till maktutövning som ställer romerska intriger i skuggan.
SvaraRaderaHittade f.ö. en regressionsanalys jag tror jag visat tidigare, ju större skuldsättning i förhållande till inkomsterna desto större benägenhet på att rösta på Moderaterna:
"De låntagare som har minst skulder i förhållande till inkomsterna efter skatt bor i Dorotea, Storuman och Överkalix. I listans topp tronar Vaxholm, Vellinge och Danderyd"
http://clarte.nu/laes-clarte-pa-naetet/4-2010-vad-goer-vi-nu/7502-Den-pantsatta-velferdens-land-75
I glesbygden kostar ett hus ofta lika mycket som en ny bil (0,15-0,25 miljoner), där måste man å andra sidan hålla sig med en bil per vuxen men då vi fortfarande har ett rätt så jämnt löneläge inom yrkesgrupperna i landet går det snabbare att betala av lån på totalt 0,5 miljoner än de som sitter på en villa i en förstad som betingade 4,5 miljoner i utropspris och dessutom har en eller rentav två bilar. Så i någon mån stämmer den gamla bergslagsfattignämndsordförandens analys fortfarande, att fattiga åtminstone har tak över huvudet i trakter som Bergslagen (tyvärr har lägenheter, för det byggdes faktiskt rätt många sådana sådana även i mindre samhällen och bruksorter under miljonprogramsåren, blivit svåråtkomliga på många håll då de antingen rivits, byggts om till äldreboenden som det behövs så mycket av och som är den största industrin på så många håll eller blivit genomgångsbostäder för Migrationsverket. Så man blir av det skälet tvungen att skaffa sig ett hus vad man än tycker om det eller orkar med fastighetsskötseln)
Jo man undrar om statistiken stämmer, men man får väl i stort lita på Eurostat. Lite förvånande är tex Lettland, var inte där fastighetslånebubbla?
SvaraRaderaMan kan notera att störst andel hyres är i Tyskland och Schweitz. Också att nästan alla förutom Sverige och nån till har en synlig andel subventionerat boende. Såg något om detta för ett antal år sen att Sverige var ett av de få länderna där staten "tjänade" på folks boende, medan de festa hade nån enstaka BNP procent i subvention.
Man kan fråga sig hur hushållens belånande korrelerar mot sk sunda statsfinanser och låg nettoskuld hos det offentliga.
Allt brukar se "bra ut" fram tills bubblor spricker, folk har inkomster nog att betala räntor, värdet på fastigheterna balanserar skulden. Så helt "plötsligt" brister det, värdet på tillgångarna sjunker, balansräkningen måste justeras, konsumtionen faller arbetslösheten ökar, folk har inte längre inkomster nog, ännu fler fastigheter till salu och än lägre värde på tillgångssidsn osv. Och på det har vi nu närmast lagstiftat krav på budgetbalans när stora underskott behövs.
Intressant att de fattiga förr hade eget tak överhuvudet, i dag lär den som blir fattig få sälja detta innan det kan bli aktuellt med försörjningsstöd.
Det är i skuggbanksektorn som kriserna uppstår och sedan spiller över till bolånetagare. Så det där stresstestet bör väl åtminstone omfatta hela den för att vara användbar.
SvaraRaderaDet var inte många dar sedan jag hörde någon (Ingves?) att man vill se en begränsning av köp och sälj med säkerheter direkt kopplade till bolån. Det tyder på att man oroar sig för just vad skuggbanksektorn kan få för sig att göra.
Tja, jag ser det som proletarisering av sällan skådat slag. I Sverige har vi i praktiken avskaffat privategendomen i en omfattning som skulle göra Sovjet avundsjuk. Därmed menar jag att nyliberalen är den nya kommunismens avantgarde, de eldar på att skapa det totalt proletära samhället där alla är egendomslösa.
SvaraRaderaI länder där man har kvar privategendom är det en del problem, privategendom är i grunden en kapitalbindning och modern ekonomi handlar om rörelsemoment, ökad omsättning. På så sätt visar bilden Sverige som det ekonomisk mest mobila landet (mobilitet nedåt är givetvis en möjlighet), men det tvingar människan att lite på samhället och att agera emot samhället om det inte bibehåller systemet. I rumänien kan man fortfarande acceptera att yngre får åka utomlands och skicka pengar hem, för i det egna huset har man väldigt låga kostnader. Det skulle inte gå i ett land där kostnaden till banken är den stora kostnaden för boendet.
Som socialist måste man ju tolka denna bild som att privategendom är problemet och att det enda vägen fram och det som garanterar utveckling är proletarisering. Detta är alltså nödvändigt för kapitalismen och socialismen. En socialist kan givetvis tänka sig ett sätt att skapa samhällen där privategendom är möjligt samtidigt som samhällelig utveckling, men för kapitalismen är det inte möjligt.
Karl,
ja, folk verkar inte förstå att BRF extremismen i praktiken numera är en tvångskollektivisering av individen. En gång kanske det var föreningsglada personer som bildade bostadsrättsförening med en kollektivistisk drivkraft. Numera är det tvångskollektivisering, då det inte finns alternativ för individen annat än att gå in i kollektiv och aktivast i dessa kollektiv är givetvis de som önskar kontrollera sin medmänniskor, jag kallar dem för liberaler som samlingsnamn.
/lasse,
Lettland har haft ett undantag i äganderätten emot utlänskt köpande av exempelvis mark och en del annat. Så det har hämmat utvecklingen, vilket inte innebar att de svenska bankerna inte gav sig på en kreditexpansion och slå mynt av gentrifikation.