Ju hårdare tider det blir ju mer kommer överheten att satsa på att av invandrarna skapa särgrupper. Det är det traditionella sättet att hindra underklassen - och det är ju till underklassen de flesta invandrare hör - att organisera sig.
Detta är ett citat från en gammal intervju med Jan Myrdal som nu åter kommit upp till ytan. Nu är den återpublicerad, med ett färskt förord, på Jan Myrdalsällskapets hemsida. Tankeväckande - läs den!
 |
| Bilden har inget med inlägget härovan att göra, men den är ju rolig i alla fall. |
Jösses. Sovietnationalismen var ju särdeles framgångsrik, eller hur?!
SvaraRaderaKulturella skillnaderna mellan mig och min mamma är större än de kulturella skillnaderna mellan mig och min jämnårige kamrat Ibrahem. De kulturella skillnaderna mellan Jan Myrdal och mig är större än de kulturella skillnaderna mellan mig och min jämnåriga kompis Sami från Etiopien.
Som jag ser det är allt snack om att mångkulturen splittrar kampen, förklaringsmodeller från den generation som faktiskt splittrade kampen långt innan mångkultur var aktuellt.
Jan Myrdal beskriver också en falsk mångkultur i enlighet med Kinas "Harmonious society" (Everyone in their place), ett segregerat samhälle är splittringen, inte mångkultur. Men den gamla kulturvänstern som försökte bygga en kulturvänster med progg och annat missar målet. Förr var det punken som splittrade kampen, idag är det negern. Jag blir så trött på gubbvänstern ibland att jag bara vill strypa dem!
Haha, jag fyller snar 'pensionsålder' och bör tydligen akta halsen :-)
SvaraRaderaKlart att skillnaderna har en tidsaspekt. För mig känns inte Jan Myrdal så enormt främmande i och med att han tillhör min föräldrageneration ungefär. Människor som i mycket formades före Andra världskriget alltså. Men om man är ett tonårigt popsnöre måste han ju verka oerhört konstig. Detta gäller även tonåriga popsnören som tycker sig vara vänsterradikala. Bara skit med ungarna! Eller som min salig moder (född 1912) sade: "Äsch, dom där lata ungarna kan väl ingenting!"
Men det finns också en geografisk aspekt som någon påpekat i samband med det senaste valet: folk i svenska storstäder har mer gemensamt med folk i utrikiska storstäder än med landsmän på svenska landsbygden (hippa liberala urbana människor mot inskränkta sverigedemokrater på landet, ungefär). Det är väl en sanning med modifikation, men för vissa grupper kan det nog stämma. Jag minns någon dåre under dot.com-festen som hävdade att Stockholm lika gärna kunde lämna Sverige. Nå, det struntpratet har vi inte hört av sedan dess, det blev ju en kris efter yran.
Är man ens överens om vad mångkulturbegreppet ska omfatta och inte omfatta? Är man inte det blir en diskussion om dess positiva eller negativa påverkan lika menlöst som att diskutera socialismens påverkan med en nyliberal.
SvaraRaderaHittills har ingen kommit fram till en bättre lösning mot segregation än att tillåta invandrade människor arbeta och bo där icke invandrade människor arbetar och bor (vad nu gränsen för icke invandrad går).
Och det är inte det minsta konstigt att det är den lösning som fungerar bäst, eftersom det är där man möts och inlemmas i samarbete i något, och där man åtminstone delvis slipper ifrån ett av oken; att ses som mindre värd för att man inte anses göra rätt för sig genom att bidra till samhället genom arbete.
Mångkulturens varande eller icke varande blir en ickefråga när det sker.
Björn,
SvaraRaderajag blir bara lite trött för det är många gubbar nu som i sina försök att få vänstern att möta SD, speglar SD. SD är början till att utradera den neutrala marken mellan nazister och socialister, det är väl bra? När man talar mångkultur/monokultur i vänsterkretsar för att möta SD, då har man låtit SD sätta agendan. Det vänstern borde sikta in sig på är globaliseringen och reglering av den.
Givetvis är det stora skillnader inom alla länder. Min mor urbaniserades, jag föddes i den urbana miljön, i miljonprogrammet. Svärföräldrarna är från vischan, frånskiljda, mesta av de svanska kulturhandlingar jag gör, är bara för den äldre generationens skull och görs med irritation och med plikttrogenhet. Precis som Ibrahem får hänga med frugan och föräldrar/svärföräldrar i moskén nån gång ibland för husfriden. Passar på att gå ned några kilo under ramadan, eller som jag, passar på att gå upp några kilo under jul.
Världen över har vi en skiljelinje mellan de som urbaniserades och de som är sant urbana. För världen över byggdes stora institutioner för eller för att motstå sovjetinstitutionalismen. Men det är skillnad på de som byggde och de som levde i dem.
Men jag får sansa mig, men maktlösheten inför storheter som Myrdal får mig att se rött.
Simsalablunder,
jag har länge hävdat att det bara finns en enda typ av segregation. Ekonomisk segregation. Även invandrare flyttar ifrån betongen när de kommer upp sig.
Mångkulturen är en "red herring", för i slutändan är materiella förutsättningar viktigare. Kampen emot monokultur vinns inte genom att omfamna den. Den vinns genom att bekämpa gentrifikation, ekonomisk segregation och främja ekonomisk integration.
Håller helt med.
Kanske är det där vi har det.
SvaraRaderaSD är symptomet på konflikten mellan den urbana människan, metropoliten och bingolottoland.
SD är den maktlöses protest mot ett etablissemang som omfamnar nyliberalismen och accepterar att stora delar av folket stämplas ut som obehövliga.
SvaraRaderaEller kanske snarare: SD fångar upp den maktlöses protest etc etc...
Det är alldeles riktigt att vi inte ska låta oss sväljas av nationalitetstugget. Invandring är varken bra eller dåligt, det är. Kärnfrågan är ekonomin. Den fulla sysselsättningen. Att bygga landet så att alla behövs. Var man än kommer från.