torsdag 8 januari 2015

Danskjävlar

Jag har ett suddigt minne om någon som angående Öresundsbron och Öresundsregionen för länge sedan sade något i stil med att 'om danskarna tror att de vinner på det, eller om de tror att svenskarna vinner mer, så kommer de att ta hela regionen för sig själv'. Och nu detta:

Danska politiker vill nu att hela Öresundsregionen ska marknadsföras enbart under namnet Copenhagen.

Sammanfattat på lite annorlunda sätt: Danskar äro falska och oärliga. - Det kanske vore idé att åtminstone skjutsa över Malmö till Danmark så kan de bomba och skjuta där utan att det känns som en svensk angelägenhet?

5 kommentarer:

  1. Arvsfienden som är mitt namn på dansken. Gick runt med familjen och fotade Kristian Tyranns fina slott, kommenterade för vem som ville lyssna att det var minsann fina hus man kunde bygga med svenskt blod.

    Sen känns det som en jävla anglosaxisk anpassning! Man har snart eliminerat alla poänger med att resa i världen. Hur kul är det att sitta i Danmark och dricka dansk öl, handla på H&M och äta McDonalds? Det är ju det man gör här hemma iaf, då slipper jag bli lurad av ett siffersystem som ingen jävel kan begripa! (https://encrypted-tbn2.gstatic.com/images?q=tbn:ANd9GcQdysZhRvHaABe7sSDXzI7zqz5UKIeNIHitLMG3H-jB2DDDJ_0i)

    Som Slavoj Zizek sa, det finns inget som krossar en kultur så effektivt som den nakna kapitalismens konsumtionssamhälle. I danmark sist försökte de inte ens prata danska med mig, de övergick genast till engelska. Alla vill ha utlänningar, men bara om de har pengar på fickan och packar sig därifrån när de är pank.

    SvaraRadera
  2. Det är inte något som är främmande för den svenska sidan heller: Alla nordvästskånska kommuner lanseras i reklamsammanhang som "Familjen Helsingborg" (inklusive de gamla självständiga städerna Landskrona, Ängelholm, Båstad och Höganäs).


    http://www.familjenhelsingborg.se/sv/Business/Omoss/Vilka-kommuner-ingar-i-samarbetet/



    Som restips till martin kan jag rekommendera att han undviker Ströget/Indre By och besöker brokvarteren eller Frederiksberg kring Gl Kongevej och Falkoner Allé. Där finns det variation, oöverskådlighet och plats för "det skæve" (för såväl människor som butiker) som sanerats undan i Stockholm innanför tullarna. Vem behöver H&M när det finns sånt här:
    http://farm3.staticflickr.com/2771/4502903621_c5c8777df3_o.jpg

    Vesterbro är i mina ögon Skandinaviens mest urbana stadsdel, men det betyder inte nödvändigtvis att den alltid är ett föredöme - så kul är det inte med jonkare, luder och hemlösa. Men det är en stadsdel som luktar storstad och har ett folkliv därefter.


    Ta tex en promenad från Nörrebro Station (obs, inte Nörreport!) ner över Nörrebro, över Sjöarna och vidare in i Indre By. Fortsätt över mot Christianshavn och vidare ner på Amagerbrogade. Det är innerstad hela vägen med en stor variation av miljöer - från det arabiska Nörrebro, till lyxbutiker i Indre By och vidare till slitna knegarområden på Amager (jo, som Södermalm förr i världen). Det är stad i nära en mil med omfattning och blandning av urban kultur som inte finns annorstädes i Skandinavien. (sen att staden känns som ett provinsnäste jämför med hälften så stora italienska, spanska eller franska städer, det är en annan sak. Där ligger en fundamental skillnad mellan Nord- och Sydeuropas stadskulturer).

    SvaraRadera
  3. Apropos anglifieringen så har alla västeuropeiska länder investerat i det sedan krigsslutet. Skillnaden mot förr är att idag har du hela befolkningar i yrkesverksamma åldrar som behärskar herrefolkets språk (en torpare i Sverige år 1780 kunde ingen franska). Det har inte det minsta med nyttan att göra utan med den prestige som USA och dess kultur haft (till skillnad från alternativet på kontinenten stödde de åtminstone formellt fackföreningar och andra folkrörelser, vars deltagare i många fall hade släkt och familj som flyttat över. Det har m.a.o. funnits ett starkt folkligt stöd för detta, -ynamnen började dyka upp redan under mellankrigstiden (Conny, Tommy, Benny osv)). Ovanpå detta har man reducerat språkundervisningen på högre nivåer att exv. kurslitteratur på universitetsnivå inte ges på något annat språk. Förr läste såväl latinare som realare omkring tre språk (tyska, engelska och franska där man turades om med franska och tyska) så att alla hade någon sorts grundläggande kunskap i mer än ett språk.



    Nu när USA håller på att gå mot sitt slut som världsmakt blir problemet att vi västeuropéer investerat oss fast i det (amerikansk)engelska att det kommer att krävas rejäla uppryckningar. Prestige kan tyvärr hänga kvar långt efter att den ursprungliga (eller föregivna) nyttan med den försvunnit. Feltimade språkskiften har hänt förut, det skotska hovet bytte språk från gaeliska till engelska år 1050, strax innan normanderna tog över England och degraderade engelskan till statusen av ett bondspråk i över 300 års tid.

    SvaraRadera
  4. Karl,
    dit borde jag varit! Behöver en ny hatt, min H&M hatt är slut. :)

    Jo, jag håller på att fräscha upp min ryska, min spanska och om jag nånsin får tid, skall jag lära mig mandarin. Gäller att ha fingret i luften, som den opportunist man i praktiken är.

    SvaraRadera
  5. Karl, om vi talar om språkförmåga så går det väl utför över huvud taget. Dagens högskoleelever har svårt med läsandet. Jo, svenska klarar de väl av, och engelska om det inte är för knepigt språk, men jag undrar hur det reageras om dagens student får en bok på danska eller norska att läsa? Och tyska, som ju var det stora språket fram till 1940-talet antar jag är helt borta nu.

    SvaraRadera