Den 6 november 2008 tog jag grepp på en av de stora frågorna: hur håller samhället ihop, kan det möjligen bero av någon sorts skrivet eller oskrivet kontrakt, kan man göra något praktiskt åt saken ..?
Begreppet samhällskontrakt är gammalt. Mest blev det känt genom funderingar av filosoferna Hobbes, Locke och Rousseau på 1600- och 1700-talen. De försökte förklara hur statsmakten växte fram och vad det är för överenskommelser som ligger till grund för staten. Mer eller mindre fantasifullt tänkte man sig att människor i ett ociviliserat samhällstillstånd möttes och utsåg ledare för att få ordning och reda. Ur det här kunde konstitutioner, representation, makt, lag och rätt förklaras och försvaras.
Men kontraktet kan också vara informellt. oskrivet och på lägre plan. Det är allt det som sociologer kallar för "institutioner", alltså ofta oskrivna men kända och överenskomna regler för hur vi skall uppträda mot varandra. Jag skulle tro att man skulle kunna se samhället vi lever i som en uppsättning av skrivna och oskrivna kontrakt som ändras lite grann då och då. Ofta går det långsamt. Går det väldigt fort kan man tala om att det skett en revolution i något avseende.
Men låt oss se på det oskrivna kontraktet. När det började risa ner sig i den koncern där jag jobbade var det en och annan som sa "jag trodde inte att bolaget kunde göra på det här sättet". Man tyckte alltså att det faktiskt fanns en sorts outtalad överenskommelse: "vi ställer upp för er och ni ställer upp för oss". Eller för att ta det i lite större format: det kan finnas mer eller mindre outtalade tankar, eller om vi säger moraliska uppfattningar, hur hela vårt samhälle skall fungera. På senare år verkar kontraktet handla mycket om att "vi alla" skall ställa upp för företagen men att företagen inte har andra skyldigheter mot det samhälle de verkar i, utom att utvinna maximal vinst åt ägarna och cheferna. (Det finns företag och företagsideologer som är på väg ut ur det tänkandet, men det får jag kanske återkomma om.)
Och här händer det intressanta saker. När jag funderade på det här inlägget fick jag ögonen på ett inlägg i HuffPost. Now We Start the Fight for a People's Economy!
One gift the conservatives gave us with their election tactics was a clear mandate for socialism. They spent weeks telling the country that an Obama victory was a victory for socialism. And We, the People came out and voted and provided a clear landslide mandate to "spread the wealth around."
,,,,
Our fight starts with getting corporate power under control and working for us again. That is job one. Corporations exist because We, the People make the laws and the roads and everything else that allows corporations to exist and make money. And we do the work. Why do we do this? For OUR benefit -- Why else would we? Did we set up this system so that a very few can use its resources to get all of the benefits of everything we all do? As this blog's motto has been for several years: Who is our economy for, anyway?
We need to get the influence of corporate money our of our politics and out of our lives. Corporate resources should not be used by executives to have influence on our politics. That is not what corporate resources are supposed to be for. We, the People are supposed to tell corporations how to behave, not the other way around.
We need to keep corporate influence away from how we think about politics as well! In a democracy it is up to We, the People to tell companies what they do, not the other way around. Beyond that, we also need controls on advertising to keep them from influencing our humanity -- what we think we need and want and how we think we should live our lives, just to sell products that harm us and the planet.
Det där socialism-snacket kan vi strunta i, det handlar om amrisar som inte har så mycket susning om socialism … men sedan landar skribenten ändå någonstans i gränslandet till socialistiskt tänkande! För vad säger han? Jo helt enkelt att ekonomin och företagen skall tjäna folket, inte tvärtom. Detta kan man kalla paradigmskifte, man kan kalla det för skapande av ett annat samhällskontrakt än det som nu råder. Man kan se det som ett återskapande av äldre modeller där ekonomi och samhälle inte skiljdes åt, utan att ekonomin var inbäddad i och tjänade samhället.
En som är bekant med tanketraditionen från Marx kan tolka detta som ett skift i samhällets tänkande som beror av vad som händer i spelet mellan den ekonomiska basen och den ideologiska överbyggnaden. Om man omtolkar det hela i kontraktstermer för att hålla fast vid temat i det här inlägget kan man säga så här: fram till för några årtionden sedan hade vi en kontraktsmodell som byggde på hierarkiska industriella organisationer med omfattande statlig reglering.
När såväl industrier som hierarkier till stora delar upplösts genom produktivkrafternas utveckling (ny informationsteknologi har spelat huvudrollen här) har också det gamla kontraktet fallit. Men ett samhälle kan inte fungera utan skrivna och oskrivna kontrakt, för då är det inget samhälle längre och faller sönder, och därför måste kontraktet omformuleras.
Antagligen är den ideologiska kamp som nu förs på olika plan ett utslag av behoven av omformulering. Sättet att reagera på möjligheterna till fildelning, till open source och liknande är ett symptom på hur olika tankeskolor stöter samman. Hur olika intressegrupper vill hantera industrikriser är ett annat. Inställningen till stora olikheter i inkomster ännu ett exempel.
Och det är väl här som vänstern kört i diket igen. Hur skall man formulera ett samhällskontrakt för 2010-talet så att det stämmer överens med vad stora delar av folket faktiskt instinktivt känner är rätt därför att det stämmer med hur samhället ser ut och i vilken riktning det utvecklas nu?
På sätt och vis spelar det ingen roll om vänstergrupperna inte formulerar någonting eftersom samhällsbasens utveckling kommer ändå att driva fram ändringar, men kortsiktigt kan många problem undvikas genom att inte bara låter skeendet driva iväg. För visserligen har kapitalismen som självgående system allt svårare att fungera men det kommer inte att avveckla sig självmant även om dess krampryckningar blir allt värre. Därför är det vänsterns förbannade demokratiska plikt att visa hur ett nytt kontrakt, ett nytt avtal som håller människorna samman i ett väl fungerande samhälle, praktiskt kan se ut. När filosoferna för flera hundra år sedan skrev om sina samhällskontrakt var det tankekonstruktioner utan mycket grund i den verkliga historien. Idag skulle vi kunna bygga det nya stora avtalet mitt ute i den historiska processen. Det är en fascinerande tanke.
