 |
| Isbrytaren Oden på filosofins hårdknäckta ocean |
Jaha, nu har jag kört fast igen. Det blir väl till att backa och ta sats ...
Jag läser några sidor i Kants 'Kritik av det rena förnuftet' nästan varje dag. Men det går trögt. Tycker man kan jämföra med att bryta grov havsis: det gäller att sätta full fart, pressa sig fram genom isen tills det tar stopp. Då får man backa, ta sats, och pressa sig fram ytterligare ett stycke. Och så tar det stopp, man får backa ...
Inte nog med det. Rännan som bryts fylls igen av is igen bakom isbrytaren. Man riskerar ju att fastna, att inte komma någon vart!
Alltså: med brytandet kommer man in på nya områden i Kants filosofi, fast det tar emot hela tiden. Men när man gör det finns risken att man tappar greppet på det man redan läst. Hur var det nu med förnuft, förstånd, åskådningar, tid och rum, a priori, tinget i sig ... ? - Filosofi är inget för veklingar!
Rent förnuft är en rent kontrafaktisk konstruktion. I beteendevetenskap postulerar man stokastiska processer som påverkande av individens agerande, i ekonomisk teori baserade på rationella förväntningar så har man också stokastiska processer inbyggda i beskrivningen av totaliteten av mänskligt beteende. Hjärnan är en process där kvanteffekter existerar, det handlar iaf om elektroner, små system för varje tanke, desto mindre och färre partiklar desto mer utpräglade kvanteffekter, med Born-oppenheimer approximationen blir kvanteffekterna i en tanke tämligen stora. Med kvanteffekter så innebär det att kärnan i sinnets maskineri är en kvantprocess utsatt för en definitivt oförnuftig statistisk process.
SvaraRaderaMen det finns ju mycket i vetenskap och matematik som motsätter sig rent förnuft. Exempelvis har vi trekroppsproblemet som inte har en lösning, så där avsaknaden av analytisk lösning existerar så finns det ingen förnuftig lösning på problemet. Jag får prova helt enkelt och sedan med statistik (erfarenhet) fatta "rätt" beslut, numera simulerar man och modellerar.
Förnuft och oförnuft är i en dialektisk motsättning i hjärnan.
Kant kunde ju inte fundera i de banorna. Eftersom han inte var i vårt skede av den vetenskapliga utvecklingen fick det bli kantfysik, inte kvantfysik. Han fick försöka tänka hur det fungerade. "Kritik" betydde att han försökte lista ut hur mycket vi visste om omvärlden utan att ta in empiriska data. Vi har inbyggda begrepp om tid, rum och en del saker till, och detta gör att vi faktiskt kan vinna kunskap om och systematisera vad vi upplever. Så långt hänger jag med. Kritiken är alltså en undersökning av vad vi kan göra med våra förmågor innan vi gör något med dem. Och det fick Kant försöka klara av utan att ha tillgång till moderna kunskaper om hur den mänskliga hjärnan fungerar.
SvaraRaderaMycket av den liberala vetenskapen som släppts in i finrummet av Karl Popper skulle må bra av att läsa lite Kant, snarare än liberal pseudovetenskap.
SvaraRaderaFaktum är att en hel del pajsare inom fysik skulle må bra av honom, kanske de skulle förstå att extrapolering av matematisk beskrivning av en eller flera observationer inte gör den matematiska beskrivningen universellt relevant. Dyker upp mycket asymptoter i teoretisk fysik...