Huvet på skaft eller huvet under armen?

Kunde inte hitta på någon bra rubrik ("Bildar nationalister ett nytt parti?" låter lite trist) så det får bli vad det blir. Hur som helst, sverigedemokraterna dumpade sitt ungdomsförbund och startade ett nytt, med mer lojala (eller kanske "fullständigt underdåniga"?) medlemmar. Om detta var avsett som ett dråpslag mot det gamla ungdomsförbundet så tycks det ha misslyckats. Det gamla förbundet SDU har växt med netto 500 medlemmar och är nu uppe i 4600. Det nya förbundet, Ungsvenskarna, påstås ha 500 medlemmar. Om jag hänger med rätt i matematiken skulle 100 av dessa vara gamla SDU-are, och resten nykomlingar. Några siffror på hur många i de här organisationerna som har uppnått rösträttsålder har jag inte sett. Här är dock några siffror saxade från SDU-ordförande Ohlsons Facebook-sida:

Förhoppningsvis är medlemstalen för ungdomsförbunden pålitligare nu än för säg 10-15 år sedan! Ung Vänster (UV) är pinsamt litet, och det är konstigt att unga kristdemokraterna KDU är så stora när partiet är så litet. Och SSU ... en gång i tiden ett jättelikt ungdomsförbund. Vad finns det kvar nu? De sista förhoppningsfulla som vill göra karriär i 'partiet'?

"Brytningen varit positiv för förbundet ...". Ja, med tanke på att före detta moderpartiet styrdes, och ännu styrs, av en till synes maktfullkomlig junta kan det vara skönt att få andas egen frisk luft!

Det tycks finnas en intressant strategisk skillnad mellan de två grupperna, även bortsett från politiska åsikter. Å ena sidan:

Tanken med den nya ungdoms­verksamheten, som fått namnet Ungsvenskarna, är att organisationen ska fungera som en plantskola för ungdomar som vill satsa på en yrkeskarriär som politiker inom SD.

Å andra sidan:

Det som behövs i svensk politik är kompetens och erfarenhet av arbetslivet. Det ska inte förväxlas med överklass. Detta gäller alla riksdagspartier, men Sverigedemokraterna är kanske ett av de partier som utmärker sig mest när det gäller avsaknaden av detta. Att enbart ha livnärt sig på politiken (som många av SD:s företrädare) är knappast en merit. Det här är saker som jag och flera med mig drivit under vår tid i Sverigedemokraterna men som bekant slutade med att vi blev uteslutna.

Viljan att trygga sin egen försörjning får aldrig vara större än viljan att rädda Sverige. Det är just det som är skillnaden mellan oss uteslutna ungdomar och partiledningen i Sverigedemokraterna.

Hur som helst: den ena organisationen tänker utbilda framtida yrkespolitiker. Den andra vill ha såväl politisk kompetens som erfarenheter av livet utanför yrkespolitiken (och det är ju inte så svårt att känna sympati för i dessa tider av politikerbroilers).

Det är klart att en partiledning med stora kontrollbehov känner oro om det dyker upp partifolk med egna åsikter och saklig tyngd på grund av personliga erfarenheter. Ohlsons kritik mot yrkespolitiker utan annan bakgrund än politiken måste svida eftersom den påverkar enskilda personers inkomster - och det är ju känsligt. Undrar om de personer som gick från SDU till Ungsvenskarna var sådana som har politiska uppdrag exempelvis som valda kommunpolitiker, och därmed får vissa ersättningar som de skulle riskera bli av med om de åkte ut ur den sverigedemokratiska gemenskapen?

Samtidigt är det klart att sd har dåligt med skolade politiker som har kunskaper och förmåga att sköta uppdrag i kommuner, landsting, riksdag ... och kanske regering. Det behövs utbildning, såvida man inte litar på att det strömmar in en massa skolat folk från annat håll (läs: "karriärister som ser sin chans att klättra i en svag organisation").

Nå, SDU är alltså ett ungdomsförbund som har några år på nacken, har samlat erfarenheter och kontakter, och dessutom ännu kan få ut statliga bidrag. Med en stor medlemskader finns förmodligen kapacitet att bilda ett parti på mer nationalistisk grund än det mesiga före detta moderpartiet. Just nu ser det bra ut: varenda dag kommer nya exempel på att det fungerar illa med den stora migrationen till Europa. Den politiska och kulturella "elit" som förespråkat öppna gränser befinner sig på kaotisk reträtt och i moralisk konkurs. Det ser inte bra ut att en Köln-liknande händelse inträffade i Stockholm i somras, men fullständigt mörklades. För att inte tala om andra saker som heller inte ser så bra ut, och verkligen inte är bra.

Organisationer som lever på migrationsfrågan kan luta sig tillbaka och ta det lugnt - om de inte också har andra ambitioner. Ett parti måste ju ha heltäckande politik om det skall överleva i längden. En möjlig strategi kunde vara att sd fortsätter gå fram som massparti (i alla fall med en massa röster, även om det är toppstyrt) medan parti-SDU skulle bli en mindre men politiskt vassare grupp en bit till höger. Kanske något liknande Ungern, med ett höger och ett höger-om-högerparti där båda är starka och har regeringsmakt respektive platser i parlamentet.


Kanske ungdomarna är mer vässade i tänkandet än det parti som kickade ut dem. De såg ju till att de hade juridisk rätt till namnet SDU, så det kunde inte sd knycka. När sd först hävdade att man tänkte kalla sitt nya lydiga ungdomsförbund SDU så skrev någon skämtare att då kan ju SDU bilda ett nytt eget sd och kalla det för sitt moderparti. Någon påpekade att dumma uttalanden som ibland görs kommer från sd-are, inte från SDU-are. Om man antar att kommentarsfälten i Avpixlat är representativa för de ordinära sd-arna så verkar de ju inte alltid så smarta. Kanske SDU-are hellre läser Motpol, där åtminstone artiklarna ofta är intressanta. Motpolarnas "metapolitik" kanske förtjänar en egen artikel längre fram, för övrigt.

Det här är inte första gången ett ungdomsförbund sparkas ut från moderpartiet: socialdemokraterna gjorde det på 1910-talet för att bli av med sin yttervänster, högerpartiet gjorde det på 1930-talet för att bli av med sin ytterhöger. Båda uteslutningarna fungerade. Hur skall det gå den här gången?