Lästips: Stalins roll

Bloggaren The Saker som behandlar Ryssland ur olika aspekter har skrivit en lång artikel med funderingar om Stalins roll i historien: The controversy about Stalin – a “basket” of preliminary considerations. För den som är intresserad av sovjethistoria är det intressant läsning. Sedan behöver man inte hålla med om allt, kanske säga emot, och man kan sätta dit frågetecken ibland, men så är det ju med historiediskussioner. Dessutom är ju Sakers diskussion på inget sätt heltäckande. Det är nog knappast möjligt med ett ämne av den här storleken - det handlar ju om flera årtionden av oerhörda omvälvningar i världens största land. En del kommentarer till artikeln är också tankeväckande (och somliga ointressanta).

Det finns tydligen någon udda sekt som betraktar Stalin som kristet helgon också. Det är väl att ta i, även om en annan bloggare, religionsforskaren Roland Boer, ibland skriver om religiösa vändningar i Stalins verk.

Nu handlar mycket om de stora utrensningarna när Stalin diskuteras, och här är en intressant anmärkning bara som exempel:

There is a general consensus amongst pro and anti Soviet historians that some of the most vicious and horrible political repressions in the Soviet Union took place between 1934 and 1937 when the secret (political) police was headed by two truly demonic figures, Genrikh Yagoda and Nikolai Ezhov.  And yet, the so-called “Great Purges” (1936-1938) also cover the time when the famous Lavrentii Beria became the head of secret (political) police.  But ask yourself, if these are “purges” then was exactly was “purged”?  The peasants?  The clergy?  The petty bourgeois or maybe the nobility?  Not at all, it was the Party and, first and foremost, the secret (political) police, i.e. exactly the people who were guilty of the atrocities committed between 1934 and 1937.  In fact – a lot of them were specifically executed for treason, abuse of power, illegal executions, etc.  So how can the figures of those who were executed by the Soviet state be during the 1934-1937 years be lumped together with the figures of those who were, in turn, executed precisely for having committed these atrocities?!  This would be as illogical as counting the hangings of the Nuremberg trials as “Nazi atrocities”!

Att utrensningarna i hög grad riktades inåt i partiet har varit känt länge. Jag tror det var den svenske veterankommunisten Nils Holmberg som pekade på att ett sätt att undgå utrensningar var att ta arbete på fabrik - utrensningarna riktades inte mot sovjetarbetarna. Den saken gör att borgerlig kritik mot Stalins kamp mot "Lenins gamla garde" verkar något egendomlig.  Fast logik (och korrekta siffror) kanske man inte bör vänta sig av borgerliga kritiker utanför historikerfacket men snarare tillhörande rännstensfacket.

Och när man diskuterar Stalins roll så handlar det om mer än utrensningar: segern i världskriget och den enorma samhällsutvecklingen i Sovjet från slutet av 1920-talet och trettio år framåt. Samt att se genom såväl stalinisters som anti-stalinisters propagandaridåer.