SAGAN OM ABBE ABBORRE OCH JESPER GÄDDA (ELLER 'IDENTITET' OCH SJÄLVBEDRÄGERI')

(Abborren på bilden, ett foto jag tog för några dagar sedan, är nog inte Abbe i den här historien.)

Abbe var en liten abborre som för inte så länge sedan kläckts ur ett romkorn. Han (eller om vi försiktigtvis säger 'hen') simmade omkring i Mälarens gröna grumliga vatten och bekantade sig med det nya livet. Det fanns mycket att se och lära!

Trots att det mesta såg bra ut var Abbe inte riktigt nöjd. Kanske det kom från mötet med den inställsamme men i grunden elake mörten Mårten. Mårten hade sagt till Abbe att man kan bli vad man vill och att man själv får bestämma vem och vad man vill vara om man inte trivs med vad man råkar vara. Man väljer sin egen nya identitet om inte den gamla passar. Säger abborren ”jag är en tångruska” så måste alla hålla med om det, för annars är de tångruskofobiska! Och nu undrade Abbe om han verkligen ville vara en abborre.

Olyckligtvis kom denna olustkänsla att bekräftas när Abbe kort därpå mötte en liten spigg.

- Hejsan abborren, pep spiggen.

- Jag är en tångruska, svarade Abbe argt.

- Ääh, nä, men du ser ju ut som en abborre …

- Vad!? Har jag inte rätt att välja min egen identitet!?

För att understryka denna retoriska fråga visade Abbe några vassa tänder.

- Jovisst, jovisst, ursäkta att jag inte såg det, kved den lilla spiggen skrämt.

- Och nu är jag en jättestor mal som simmar i Emån i Småland!

- Men … jaja, det är så klart att du måste få välja själv … identitet … helt klart …

Efter denna triumf simmade Abbe glatt vidare. Nu började han (hen?) känna sig på rätt plats i livet. Den lilla spiggen mötte strax därpå några tusen av sina närmsta syskon och kusiner, och berättade att han just ”mött en komplett idiot”.

Medan detta hände tornade något stort upp framför Abbe: Jesper gädda.

- Hejsan abborren!

- Jag är ingen abborre, jag är en tvåhundrakilos mal i de småländska vattensystemen!

Jesper verkade något undrande.

- Tvåhundra? Du verkar lite klen för det. Och vi är ju i Mälaren, inte i Småland.

- Jag har rätt att definiera mig som jag vill. Identitet! Och nu är jag en hiskeligt enorm blåval, störst i hela havet!

- Oj, här går det snabbt i rollbytena må man säga. Nå, vad sägs om lite valfläsk …

- Vad jag förstår inte …

Jesper log med hela sitt elaka gäddgap:

- Bara att det suger lite i hungertarmen, och på blåvalar finns det ju gott om mat.

Och därmed försvann Abbe i Jespers breda käft. Hans (ursäkta, 'hens') vidare öden i gäddans tarmsystem besparar jag läsaren.

- Synd att abborrar ska vara så jäkligt beniga, men köttet är ju gott, muttrade Jesper och simmade hemåt.