Slutet för NEP2?

According to various reports, the Russian government is reconsidering the neoliberal policy that has served Russia so badly since the collapse of the Soviet Union. 

Jo, det har jag sett blänkare om. Men nu kommer en sammanfattning av Paul Craig Roberts och Michael Hudson. Den senare är marxistiskt inriktad nationalekonom. Den förre åtminstone nationalekonom och en gång vice finansminister i USA.

Men varför inte ta några citat från kommentarerna under artikeln först? En citerar den tyske 1800-talsekonomen List som ger frihandeln en känga och talar om vem som tjänar på den:

Any nation which by means of Protectionism and protective duties and restrictions on navigation has raised her manufacturing power and her navigation to such a degree of development that no other nation can sustain free competition with her, can do nothing wiser than to throw away these ladders of her greatness, to preach to other nations the benefits of free trade, and to declare in penitent tones that she has hitherto wandered in the paths of error, and has now for the first time succeeded in discovering the truth.

List dog 1846 och fick beröm av Marx och Engels som det bästa den borgerliga ekonomin kunde erbjuda i Tyskland. - Och så ett citat till. Jag tolkar andemeningen som att det spelar ingen roll vilken etikett man kan sätta på regeringen under olika tider. Möter regeringarna likartade problem över tiden kommer problemlösningarna att vara rätt likartade:

Stolypin is treated in historiography with the same undying hatred as his admirer Solzhenytsin. Stalin was subjected to the same hatred when he introduced the planned economy, puting an end to the plundering of Russia introduced by the NEP (which was one objective of the Bolshevik ‘revolution’).
What is in the plan is the liquidation of NEP2.

Stolypin försökte reformera den efterblivna ryska ekonomin före första världskriget. Namnet Stalin kanske inte kräver någon förklaring. NEP, den nya ekonomiska politiken, infördes av Lenin för att få den ryska ekonomin att fungera tidigt under 1920-talet. Den innebar öppningar för inhemskt kapital och investeringar utifrån. I och med femårsplanerna från slutet av 1920-talet var det slut med NEP-andet. I stället startade en rasande snabb intern utveckling i Ryssland/Sovjetunionen. Och nu jämför den här kommentatorn Rysslands ekonomiska politik efter Sovjets sammanbrott med NEP.

Vad är det som inte fungerat? Om vi utgår från vad Craig Roberts och Hudson skriver (och det är de inte ensamma om) är att de nya ryska ledarna naivt trodde på västlig välvilja när Sovjet avvecklades. Men väst var inte den snälle hjälparen.Väst var inte villigt att behandla Ryssland som en jämlike. Det var plundring och kontroll som gällde. Den neoliberala politiken som ryssarna accepterade under en tid gjorde dem beroende av makter som inte ville dem väl.

Jag gissade ovan att liknande problem ger liknande lösningar, oavsett vem som är ansvarig för politiken. Författarna skriver:

Even Vladimir Putin finds attractive the romantic notion of a global economy to which every country has equal access. But the problems resulting from neoliberal policy forced him to turn to import substitution in order to make the Russian economy less dependent on imports.  It also made Putin realize that if Russia were to have one foot in the Western economic order, it needed to have the other foot in the new economic order being constructed with China, India, and former central Asian Soviet republics.

För att komma ur strypsnaran som det utländska inflytandet utgör måste alltså Ryssland arbeta oberoende av västligt kapital och västliga ekonomiska doktriner, samt bygga goda internationella relationer åt annat håll än fiendemakterna.

Via bloggen Ett nytt penningsystem hittade jag en artikel som behandlar samma ämne som ovan, bland annat ur penningsynpunkt. Författaren, en förmodligen skandinavättling William F. Engdahl, tar bland annat upp ovannämnde List och hans betydelse för den grupp i Ryssland (Stolypinklubben) som nu verkar få formulera den ekonomiska politiken:

The group is in essence followers of what the great almost-forgotten 19th Century German economist, Friedrich List, would call “national economy” strategies. List’s national economy historical-based approach was in direct counter-position to the then-dominant British Adam Smith free trade school.

List’s views were increasingly integrated into the German Reich economic strategy beginning under the Zollverein or German Customs Union in 1834, that unified one German internal domestic market. It created the basis by the 1870’s for the most colossal emergence of Germany as an economic rival exceeding Great Britain in every area by 1914.

Tyskland har ofta varit en inspirationskälla för ryssar. Lenin framhöll det preussiska postverket som en förebild vad det gällde effektivitet. En ledande person inom Stolypingruppen, Sergei Glaziev, har lagt fram följande planer:

... Glazyev proposed a five-year ‘road map’ to Russia’s economic sovereignty and long-term growth. It was aimed toward building up the country’s immunity to external shocks and foreign influence, and ultimately, toward bringing Russia out of the periphery and into the core of the global economic system. Goals included raising industrial output by 30-35 percent over a five year period, creating a socially-oriented ‘knowledge economy’ via the transfer of substantial economic resources to education, health care and the social sphere, the creation of instruments aimed at increasing savings as a percent of GDP, and other initiatives, including a transition to a sovereign monetary policy.

Ambitiöst. Det där sista verkar intressant: en självständig penningpolitik. Denna verkar innehålla ett moment där den ryska riksbanken skall skapa pengar för investeringar. Det låter faktiskt som något som MMT-entusiasterna skulle gilla. Motståndarna hävdar naturligtvis att detta skulle leda till inflation, ett påstående som många med mig knappast är villigt att svälja rätt av. Att sätta fart på stillastående produktiva resurser genom injektioner med pengar borde inte vara inflationsdrivande. Det kan snarare vara ett sätt att få bukt med inflationstendenser, om investeringarna hamnar rätt.

De allmänna målen ser ut så här. Ambitiöst, som sagt, och ett sätt att slingra sig ur det sjunkande dollarsystemet:

Glazyev’s 2015 plan also proposed to use Central Bank resources to provide targeted lending for businesses and industries by providing them with low subsidized interest rates, between 1-4 percent, made possible by quantitative easing to the tune of 20 trillion rubles over a five year period. The program also suggested that the state support private business through the creation of “reciprocal obligations” for the purchase of products and services at agreed-upon prices. As well Glazyev proposed that the Ruble build up its strength as an alternative to the de facto bankrupt dollar system by buying gold as currency backing. He proposed that the Central Bank be mandated to buy all gold production of Russian mines at a given price, in order to increase the ruble gold backing. Russia today is the world’s second largest gold producer.

Ryssland har ju redan varit storkund på guldmarknaden, och det är frågan om den framtida rubeln skall stå på guldfot. När det ekonomiska kaoset, med usel produktion och hög inflation efter revolutionen och inbördes-interventionskrigen skulle bekämpas på 1920-talet spelade införande av guldrubeln en viktig roll. Det var alltså under NEP-perioden, och nu kanske det handlar om det slutliga avvecklande av NEP 2.0 som kan vara beteckningen på de onda Jeltsinåren.