"Världsstatsmannens" planer (?)

Den ofta intressante kommentatorn och journalisten Pepe Escobar skriver om den kinesiske presidenten Xi Jinpings planer i samband med G20-mötet i Hangzhou:

Acting like the de facto World Statesman-in-Chief, Xi then proceeded at the summit opening to introduce a quite ambitious package – the result of excruciating planning for months in the run-up to Hangzhou. 

The package is designed to propel the global economy back to growth and at the same time install more made in China-friendly rules for global economic architecture and governance. 

The target could not be more ambitious: to smash mounting anti-trade and anti-globalization sentiment, especially across the West (from Brexit to Trump), simultaneously pleasing his select audience – arguably the most significant gathering of world leaders in China’s history – yet at the same time, in the long run, aiming at prevailing over US-led Western dominance for good. 

That’s a predictable but still remarkable turnaround for China, which benefited like any other nation from globalization – with growth over the past three decades mostly propelled by foreign direct investment and a deluge of exports.

Jag kursiverade det intressanta avsnittet om anti-antiglobalisering. Det betyder att nya motsättningar kommer att segla upp i världen framöver. I alla fall om de nationalistiska, anti-globalistiska krafter i Europa stärks ytterligare. 

Budskapet bör vara enkelt: se upp med vad kineserna kan tänkas vilja ta sig för. De är en positiv kraft när de begränsar USA:s inflytande, men hur positivt kommer deras eget inflytande att vara? I dagens läge handlar det mest om att sälja prylar, skaffa råvaror och kontrollera marknader, Kommer det att vara samma sak  i morgon? 

Ryssland och Kina samarbetar nu som det verkar bra, men kommer de ändå att vara i någon mån återhållande för varandras ambitioner? Kommer Kina att vara lika intressant för Ryssland om EU:s ofrivilliga sanktionspolitik mot Ryssland bryter samman? I de krafter som motsätter sig dessa sanktioner finns ju även starka nationalistiska och mer eller mindre anti-globalistiska grupper. Exempelvis Nationella Fronten i Frankrike och Alternativ för Tyskland. (Hur det tämligen lealösa sverigedemokraternas ställer sig vet jag faktiskt inte.) 

Nja, det här låter som krångliga ekvationer, men kanske slipade statsmän som Xi och Putin kan lösa dem? Det är väl i alla fall troligare än att Löfven och Wallström kan hitta på något konstruktivt.

Eller om Escobar missat någonting?