De gatuprotester som vi sett under de senaste dygnen riktas ytligt mot Trump men djupare mot ett demokratiskt parti som inte förmådde bättre och därmed de facto beredde marken för Trump. Och i detta ligger betydande risker för det demokratiska partiet. Epoken Clinton är definitivt över, men det kan ju inte uteslutas att man i den allmänna förvirringen får sin egen Corbyn med allt vad detta på sikt kan innebära. Men en alldeles avgörande fråga är självfallet hur landets politik kommer att se ut när president Trump och hans administration om 70 dygn tar över ledningen. Efter den inledande chocken har de finansiella marknaderna reagerat mer rationellt. Börsen går upp i förväntningar om ökade offentliga utgifter i förening med olika avregleringar, samtidigt som långa räntor smyger uppåt i förväntan om ökade offentliga underskott och ökad inflation.
Det är ju klart att det är Demokraternas korrumperade ledning som är nyckeln i den här historien. Man hade en chans med Sanders, men dribblade bort honom till förmån för den hopplösa Clinton. "Hopplös" i den meningen att hon var den definitiva krigskandidaten. Trumpen är ju mindre förutsägbar i den meningen. - Gatuprotesterna verkar faktiskt ganska fåniga, begränsade till ett fåtal orter på öst- och västkusten, och dessutom inte överväldigande stora. Det förekommer beskyllningar om att George Soros står bakom dem. Han beskylls för mycket ont i denna värld. Kanske han också bör överväga risken av att buras in?
Att Demokraterna "får sin egen Corbyn" är väl logiskt, ifall partiet vill överleva som något annat än en krympande klubb för elaka marknadsliberaler, globaliseringsligister och identitetspolitiker. (Notera dock att gruppen 'arbetande/arbetslösa vita män med små tillgångar' inte är en identitet som man bryr sig om.) Sanders' kampanj visade ju att det finns underlag för en annan politik än vad Clinton står för.
Att Trumpens seger skulle orsaka ett allmänt ekonomiskt sammanbrott låter mycket otroligt. Även där har Bildt rätt - 'marknaden' ser ganska snart vart vinden blåser. Däremot kan ju en del länder som nu exporterar mycket till USA få en del problem om industrier flyttas hem igen. (Kina kan vara ett specialfall: produktion för export kan omdirigeras till intern konsumtion när landet nu försöker få bort den sista fattigdomen. Andra exportländer kanske inte har den politiska viljan och förmågan.) Och det finns frågetecken i allmänhet hur Trumps ekonomiska program hänger ihop. Kommer nya jobb i USA bli så många och så bra avlönade att de kan betala dyrare hemproducerade varor? Och en del andra saker som man kan fundera över.
Undrar om det blir så stor skillnad med Trump som president? När det kommer till realpolitik så kanske det visar sig att det mest var stora ord för att vinna makten och få komma åt sockerskålen för honom och hans kompisar?
SvaraRaderaOm han skulle leva upp till sina ord om TTIP, strunta i mellanöstern och ha en dialog med Putin istället för krigshetsandet så skulle det ju komma något positivt ur detta.
Man vet ju inte vilken vilja och förmåga Trump har att ta itu med alla de krigsivrande och globaliserande neo-cons och liberaler som frodas i USA:s administration, i militären, de 16 (?) spionorganisationerna, lobbygrupper etc. Det kan bli lite jobbigare än att driva ett fastighetsbolag. Och så är det frågan om hur mycket som är hans egen politik, och hur mycket som egentligen styrs av andra bakom kulisserna. En del av USA:s härskande klass stödde Clinton, men Trump kan ju vara galjonsfigur för en annan del av "enprocentarna" som har en annan dagordning. Och vill de inte ha ett tredje världskrig så är det ju positivt.
SvaraRaderaAlla ”Corbyns” avfärdas kategoriskt på Aftonbladets ”progressiva” ledarsida som ”omöjliga”, inte minst TF chefen Lindberg. Corbyns stora problem är att höger ”sossarna” där vägrar att vara lojala mot demokratiskt vald ledare. Det är inte bara Bildt som fasar för att ”corbyns” ska nästla sig in hos ”vänsterpartierna”. Märkligt hur de som kallar sig vänster anser spekulativa finansmarknader som t.ex. börsens nycker är en temperaturmätare på vad som är bra eller dåligt i ekonomin. Såg en intervju med Marine Le Pen där utfrågaren uttryckte farhågor att om det hon föreslagit för ekonomin skulle få typ finansinstitutioner att gå omkull, som om det var det hemskaste som kunde hända. Hon svarade lakoniskt att då får de väl kursa som vilka andra företag som helst som går dåligt.
SvaraRaderaNu när Pence har utsetts för chef för ”transission team” kan man fråga sig vem som i verkligheten kommer att hålla i styråran. Han är ju ni praktiken ”born again” fundamentalist. Vill totalförbjuda abort, ta bort Johnson amendment som inte tillåter samfund att vara politiska och samtidigt ha skattefrihet. Snubben på transision teamet som ska ha hand om ”tele” är anhängare av att slopa sk nätneutralitet, att alla ska ha lika tillgång till nätet och att storbolagen inte ska kunna kapa åt sig mest utrymme och små blir undanträngda. Han vill även skrota programmet för att så ut vettigt internet till landsbygden. Vad ska deplorables med internet till, de kan få idéer och läsa fel saker.
Det känns som om Trump inte har så många egna åsikter och de han har är minst sagt ytliga och kan bli ett lätt offer för de som ”vet hur det är”.
När det gäller ekonomin ser det ut som om storfinansen fortsatt får sköta den.
Geopolitiskt blir det nog inte så stor skillnad. Men internt i USA kan det flytta en rad saker ännu längre högerut. Det enda hoppet för the deplorables är om det blir stora sk ofinansierade infrastruktursatsningar.
Här är en lång analys av Demokraternas förfall som sträcker sig tillbaks till skiftet 60/70-tal:
How Democrats Killed Their Populist Soul
“In the 1970s, a new wave of post-Watergate liberals stopped fighting monopoly power. The result is an increasingly dangerous political system.”
Några andra:
The Economic Consequences of Donald Trump
The Liberals Didn’t Listen: The Immense Cost of Ignoring Tom Frank’s Warnings
Som redan FDR konstaterade:
“We have come to a clear realization that true individual freedom cannot exist without economic security and independence. People who are hungry and out of a job are the stuff of which dictatorships are made.”
“The liberty of a democracy is not safe if the people tolerated the growth of private power to a point where it becomes stronger than the democratic state itself. That in its essence is fascism: ownership of government by an individual, by a group, or any controlling private power.”
Det är precis vad EU har infört i Europa, folket ska lyda under finanselitens ”bond vigilantes” piska. Som Schäuble (och trojkan) sa, folk ska inte tro att demokratiska val ska kunna ändra på den ekonomiska politiken. Irländarna skulle inte få hålla val innan de godkänt budgeten enl. dåvarande kommissionsordförande. Även vi lagstiftade denna fascism med t.ex. riksbankslagar anpassades till EU. I debatten då sades det klart och tydligt att det var för att tygla demokratin. I denna resa in i fascismen stod Europas socialdemokrati i frontlinjen.
Varför varnar alla dessa ”vänsterintellektuella” för eventuell fascismen när den redan är införd?
Som har jag för mig Myrdal m.fl. sagt, den nya fascismen kommer inte i bomberjackor och kängor, den kommer i kostym och slips och påstår sig bara vilja allas vårt bästa.
Att rusta upp förfallen infrastruktur är alltid en god idé. men det går säkert att sabba genom svindyra privat-offentlig finansieringar. En MMT-lösning vore givetvis möjlig, men den skulle nog inte accepteras eftersom grundläggande maktrelationer påverkas. Men man vet ju aldrig vad Trumpen kan hitta på om inte "den djupa staten" håller honom ordentligt i kragen. Dessutom vet man ju inte vad som händer när folk som tidigare legat lågt och varit deplorables börjar röra på sig, det kan bli en ande som inte går att stoppa tillbaka i flaskan. Trumpväljare kan vara mindre benägna att acceptera svek än de som lurades av Obama.
SvaraRaderaBra citat: Hillary Clinton handled things so miserably that she allowed a plutocrat whose career is based on rigging the system against the working class to become the hero of the working class.
Fallet Corbyn är intressant. Det var ju mycket förvånande att inte bara labourfolk utan andra krafter predikar hur "oväljbar" Corbyn är. Visserligen har han sopat golvet med högern i partiet, men dessa människor verkar inte riktigt ha fattat det. Man får intrycket av att labour-parlamentarikerna anser att partiet är deras privata egendom. Och när högern meddelar att Corbyn måste bytas ut som varande "oväljbar" måste ju även mer trögtänkta människor undra: "varför säger man det? om karln skadar partiet borde väl högern vilja ha honom kvar som partiledare!"