Propaganda

"Den mest obehagliga boken jag läst" är Svenskans Lyri Kolis recensionsomdöme om Lars Noréns senaste opus. Jaha, då vet jag en sak, den boken kommer jag inte att befatta sig med. Varför plåga sig själv i onödan?

Men det finns annan läsning (och andra media) som man knappast kommer undan och där det gäller att försöka förstå, godta eller förkasta. Det är ju det där med propaganda, och de lömska små orden som smyger sig in i meddelandena från (tja, vem är det egentligen som talar ...?). I samma tidningsblad handlar det om igen om rysk propaganda, i en i övrigt vettig artikel om att man inte kan beskylla vem som helst hur som helst för att vara 'Kreml-propagandist'. Finns det inte andra som propagerar betydligt mer och med mycket större resurser? Vi tar bort ett ord och kommer till en slutsats:

Om man tänker sig någon aspekt av psykologiskt försvar här så är det rimligen propaganda som bör avslöjas, oavsett avsändare. Eller är det så att det finns folk som sitter på viktiga positioner i eller i förhållande till svenska media som vill dra uppmärksamheten från vad i första hand en del stater i NATO har för sig på propagandaområdet? För de människorna torde gammal hederlig källkritik som riskerar att sticka hål på fejkat nyhetsmaterial närmast vara en skrämmande upplevelse. Fundera lite på vad media förmedlat angående krigen i Irak, Afghanistan, Libyen, Syrien exempelvis - varl de påstådda orsakerna om krigsorsaker och krigsmål verkligen sanna? Är det möjligen påverkansmaterial från angriparstaten som körs ut under journalistisk täckmantel?

Det kan vara så att anglosaxisk propaganda är så inarbetad i Sverige att den knappast märks - alla är ju vana vid flödet från det hållet att det tas för givet. Däremot är en större rysk mediaoffensiv något nytt och oväntat, och den märks. Detta trots att ryssarna inte jobbat sig upp på västlig nivå vare sig vad det gäller resurser eller praktisk formgivning av vad de vill ha ut. Och generellt kan man väl säga att stater som misshagar "väst" har väldigt svårt att nå fram med sina egna synpunkter eftersom de definitionsmässigt anses vara falska, lögnaktiga och rent löjliga. Men jag undrar vad som händer när Kina växt ytterligare några snäpp, då kanske kappvändarna får kolla åt vilket håll vindflöjlarna visar! Och det kanske inte heller blir så kul för den sanningstörstande mediekonsumenten!

Från Aftonlövet, klippt från engelska media antar jag. Finns det ingen gräns för vilka pinsamheter som slinker igenom fakta- och rimlighetskontrollen???