"Den första miljonen är svårast"

Ja, är det inte så det brukar sägas? Att samla ihop en smärre summa pengar (för liten för att kallas 'förmögenhet') torde vara rimligt lätt för den sparsamme med hygglig inkomst. Men en hel miljon i reda pengar eller något som lätt kan omvandlas till reda pengar - det kan bli knepigare.

Vad är 'miljonen' vi talar om förresten? Om vi antar kronor, är det dagens penningvärde eller något äldre som avses? Det sista borde vara rimligt eftersom talesättet inte är nytt, utan väl snarare är rätt meningslöst i dessa bostadsrättsmiljonärsdagar. Med hjälp av SCB:s nya prisomräknare kan vi slänga upp ett exempel: en miljon 1950 skulle motsvara 18,2 miljoner i december 2017.

Alltså kan vi säga: de första 18 miljonerna är svårast, och det låter ju rimligt. Den som har fått ihop några tiotal miljoner har en grund att stå på. Från den grunden går det att jobba vidare om man har lite talang samt goda rådgivare och inte bara slarvar sig fram genom livet.

När man lägger till några nollor och kommer upp i miljardärsklassen blir detta övertydligt. Den som sitter på oerhört stora resurser har givetvis större möjligheter att dra till sig ännu större resurser än en fattig stackare på en sophög i Manila eller Lima. Eller för all del en vanlig sjuksköterska eller busschaufför i Stockholm. Och de möjligheterna utnyttjas! "Den som har skall varda givet" är också en god slogan för kapitalackumulation. De stora kapitalen slår ihjäl de små, och folk utan kapital kan när som helst drabbas om de kommer i blickfånget för storkapitalet.

Hur ser nästa fas ut? Att det spekulativa kapitalet i de gamla industriländerna - de som skickade så mycket av sin industri till Kina - kommer att slås ut av Kinas unga energiska produktiva kapital, och dess energiska ny-miljardärer? Då kanske det inte är så roligt längre i de fina gemaken, särskilt inte om det enkla folket börjar morra ilsket och de nävar som knöts i fickorna i går kommer upp i luften idag!

"Stor oordning råder under himlen" som gamle ordföranden Mao sa.