Avtagande gränsnytta?

Här är en bloggpost jag skrev någon gång 2014 men av någon anledning inte publicerade. Den innehåller dock några intressanta tankar som kan vidareutvecklas. Man kan säga att den våldsamt ökande och påträngande marknadsföringen av produkter och tjänster är baksidan av "sjunkande marginalnytta av ökande konsumtion". I grunden är det missnöje med det vi har, ett ständigt missnöje, som ändå driver delar av vår konsumtion framåt. Men av missnöje blir man ju inte glad, även om mer konsumtion tillfälligt ger glädjekickar för samhällets mellanskikt - kan man jämföra med drogmissbruk här?

Nå, det här skrev jag för ungefär fyra år sedan:

Diagrammet kommer från en artikel i tidskriften Nature där ett lag författare ifrågasätter begreppet bruttonationalprodukt, BNP. Detta är inget märkligt. Kritiken mot detta klumpiga och missledande begrepp har flödat länge, och olika initiativ har tagits för att få fram bättre mått för att värdera hur det går ekonomiskt för olika länder.

'Gross domestic product', den blå linjen är BNP för sjutton länder. Men så finns det ett annat begrepp, 'Genuine progress indicator'. Vad är det? - Man börjar med att beräkna personliga utgifter för konsumtion, men gör sedan mer än tjugo tillägg/avdrag för faktorer som frivilligt arbete, kostnader för skilsmässor, brott och nedsmutsning. Dessutom tar man hänsyn till inkomstfördelning. Samma belopp i ökad inkomst har större betydelse för en fattig än en rik person. Stora skillnader mellan fattiga och rika leder till samhällsproblem som exempelvis drogmissbruk, fängslanden, misstro samt sämre kroppslig och själslig hälsa. (Wiki-artikel.)

Och där ser vi något intressant: fram till slutet av 1970-talet gick såväl BNP som GPI ungefär parallellt uppåt. Från 1970 och några år framåt skedde en brant ökning för GPI men sedan skiljs kurvorna åt alltmer. Medan BNP fortsätter att raka i höjden börjar GPI att falla från slutet av sjuttiotalet.

Jag undrar om det finns en delförklaring till detta i den neoklassiska nationalekonomi som jag och många andra brukar skälla på? Jag tänker på marginalnytteteorin. Den säger enkelt uttryck det jag skrev ovan: Samma belopp i ökad inkomst har större betydelse för en fattig än en rik person. Eller vilken vara som helst som konsumeras, ju mer man redan har av den, ju mindre nytta och glädje har man av ytterligare tillskott. Det kan vara en delförklaring men räcker förmodligen inte.

Kommer någon ihåg revyvisan "köp en tulpan annars får du en snyting"?