Medborgarlön - samhällsbevarande?

I ett par artiklar har SvD:s Peter Benson skrivit om medborgarlön.  Första delen kom 12 mars, del två den 19 mars. Jag refererar bara kort några punkter för att visa vad det handlar om.

Rubriken på den första artikeln är talande för den som är kritisk mot det nuvarande samhället (men mer uppmuntrande för samhällsbevararen): Medborgarlön är det radikala sättet att bevara samhället. Jag antar att med "samhället" avses det kapitalistiska systemet. Benson påminner om hur den tyske kanslern Bismarck på 1800-talet genomförde en del sociala reformer för att möta den växande arbetarrörelsen. (Därmed grundlade han det som kallas 'socialkonservatism', alltså en konservatism som skall fungera i ett industrisamhälle.) Idag finns det folk från såväl höger som vänster som förespråkar medborgarlön som lösning på de problem som uppstår när allt fler människor hamnar så att säga vid sidan av.

Problemen är att många (kanske mer än var tredje) arbetstillfällen hotas av automatisering, artificiell intelligens och robotisering. De nya jobb som skapas lär antingen vara lågproduktiva med extrem lönepress eller oerhört kvalificerade, vilket innebär att flertalet medborgare inte klarar dessa jobb. Särskilt svårt är läget för folk utanför storstäderna och i svaga grupper, exempelvis invandrare och lågutbildade.

Vad skulle medborgarlön innebära enligt optimisterna? För dem som ser det som ett sätt att bevara nuvarande samhällssystem handlar det om ökad trygghet och frihet för individen, även de som inte har lätt att konkurrera på arbetsmarknaden. Det blir ökad effektivitet när byråkratin bantas. Man ger mer kraft åt civilsamhälle, landsbygd, kreativitet och innovation. - Det låter snarare som ett sätt för att avhålla mängder av folk från att göra uppror och ta bort systemet som gör att de blir överflödiga.

Benson listar också en del frågetecken och nackdelar.

• UBI blir väldigt dyrt om man inte samtidigt ändrar på hela bidragssystemet och byråkratin.
• Kräver radikala beslut från politiker med starka mandat.
• Praktiskt svårt att genomföra och bantad byråkrati kommer möta starkt motstånd från särintressen.
• Osäkert utfall. Blir dagdriveri ett stort problem som urholkar skattebasen?

I den andra artikeln skriver Benson att medborgarlön är enkel att finansiera men svår att genomföra. Han bifogar räkneexempel som antas visa att en sådan reform skulle vara möjlig att finansiera i Sverige om man gör om diverse system.

Min reflexion är, att om kapitalistklassen och dess politiker ser ett akut hot mot deras system, och ändringen är lätt att klara av ekonomiskt är det märkligt att man inte kommer till skott. I alla fall om man tänker logiskt. Men överklassen kanske inte tänker så logiskt i en situation där luntan brinner men krutkaggen ännu inte exploderat (och när den gör det så är det för sent för deras reformer)? Med andra ord samma blundande för verkligheten som känns igen från diverse revolutioner under tidigare sekel, som Frankrike 1789 eller Ryssland 1917.

Jag har varit försiktigt positiv till medborgarlön, men är samtidigt skeptisk till om den genomförs just för att försöka rädda nuvarande system. De problem som uppkommer på grund av den skenande tekniska och vetenskapliga utvecklingen kommer inte att försvinna bara för att ett nytt socialbidragssystem upprättas. En stor och växande del av befolkningen blir lågbetalda maktlösa bihang till ett system som fortfarande kontrolleras av en minoritet. Möjligen kan plågorna mildras ett tag, men det är frågan om vi inte här har att göra med en så kallad Döbelns-medicin - det som gör oss friskare idag gör oss sjukare i morgon:

Nej, doktor, nej, tänk ut en sats, min herre,

Som gör mig för i morgon sjufalt värre,

Men hjälper mig i dag på mina ben!

(Från Runebergs dikt 'Döbeln vid Jutas'.)