Några reflexioner den 8 mars

Bilden är från senare delen av 1970-talet, när jag fotograferade en hel del i svartvitt, och gjorde mer eller mindre taffliga framkallningar och förstoringar. Plats: Heleneborgsgatan i Stockholm. Motivet kan tänkas anknyta till dagens ämne: internationella kvinnodagen. (Men inte bara tanter stickar - det gäller - eller gällde - även fiskargubbar från Shetlandsöarna som stickade när de inte drog upp fisk. Jag tror dock inte någon skulle vilja säga till en shetlandsfiskargubbe med nävar stora som dasslock att han var "tantig" om han påträffades med garn och stickverktyg!)

Några reflexioner:

Jag har irriterat mig något på yngre kvinnspersoner som sticker näsan i vädret och deklarerar att de "minsann inte är feminister". De kunde ju kolla läget för kvinnor för säg 50-100 år sedan, och fundera över hur mycket kamp som behövts för att de skall kunna sticka näsan i vädret, etc. Möjligen kan man ursäkta dem med att dagens feminism har fått konstiga slagsidor som deras mormödrar inte behövde tänka på. Att "feminism" har blivit ett verktyg för att borgartanter skall kunna komma in i lukrativa företagsstyrelser exempelvis.

Svenska Dagbladet har rubrik på förstasidan: Stark svensk metoo-rörelse visar att det är lång väg kvar. Jag undrar om det inte är tvärtom. Det finns länder där det är ruskigt långt kvar, men knappast någon kvinnorörelse. Metoo har kunnat slå igenom där det är lätt att slå igenom, där det finns intressen som låter den slå igenom.

Angående grupp- och klassperspektiv så gav en läsare mig en intressant synpunkt, med anknytning till en tidigare bloggpost:

Och man kan ju inte precis säga att Alliansens införande av RUT-avdrag för städ- och hemhjälp har bidragit till kvinnors allmänna frigörande. Det tycks ju snarare ha befäst gamla seder och bruk, där unga mindre eller inte alls bemedlade flickors enda chans till överlevnad var att ta tjänst i bättre bemedlade familjer och där sedan ofta utnyttjas på olika sätt.

Eftersom alla (nästan) är feminister numera så kan ju dessa avdrag, riktade till folk som borde kunna betala själva, tas som exempel på hur mellan- och överskiktens kvinnor både vill ha kvar och äta kakan. De kan framställa sig som goda feminister och bekämpa karriärstörande patriarkala strukturer, men samtidigt utnyttja svagare grupper och få betalt för det.

Undrar om det var så den moderna kvinnorörelsens pionjärer tänkte det sig? I alla fall den vänstrare delen av rörelsen - borgerliga tanter fanns ju med redan från början, och de finns kvar. Men så är det väl: finns det en rörelse att göra karriär i så flockas väl karriäristerna dit.- Hur som helst. kampen fortsätter.