Sarin verkar inte helt effektivt

Jag läste på om saringasattacken i Tokyos tunnelbana 1995. Om man ser till antalet döda i denna lömska operation, eller de resurser som sattes in för att utföra den, var den lyckligtvis inte särskilt effektiv. Fem gärningsmän lyckades genom att sprida gasen  på tunnelbanestationer döda ett dussin personer direkt, och bortåt 70 blev allvarligt skadade varav några dog senare. Om angriparna i stället hade varit utrustade ungefär som en normal ung skolskjutare i USA idag hade döda och allvarligt skadade blivit minst lika många, förmodligen fler, men till betydligt mindre insats. Samma om någon lagt ut en vanlig bomb eller inträtt i handlingen iklädd ett rejält bombbälte.

Kan man dra några slutsatser av detta fall? - Till att börja med kan man konstatera att det var en välorganiserad operation, personellt och resursmässigt, och det är ingen tvekan om vad för gift som hade spridits. Gasen spreds på ganska stängda utrymmen, med mycket folk i närheten, och det kunde konstateras att det var just sarin.

Ändå blev det inte den katastrof man kunde ha förväntat. När det pratades om nervgaser under min tid i det militära fick man veta att en droppe på bar hud kunde döda en människa. Visserligen var det inte halvklädda japaner i tunnelbanan (antar jag, prydliga män och kvinnor i prydliga kostymer eller dräkter skulle jag tro) men de var nog inte så täckta av tyg som en fullt utrustad militär. Inte så kunniga om stridsgaser heller. Men det blev ingen jättemassaker, vilket man får vara glad för.

Vilket leder över till den påstådda saringasattacken i England.

Om man godtar påståendet att ryska myndigheter har för vana att mörda folk man ogillar - även i utlandet - så borde rutinerna vara upparbetade vid det här laget, och de bästa metoderna vara finslipade. Exemplet från Tokyo borde vara avskräckande ifall någon hemlig agent föreslog att använda giftgas. Osäkert, svårt att hantera, kan bli problem om kemikalierna kan spåras - så skulle nog invändningarna låta. Dessutom är det olämpligt att göra något sådant i ett i övrigt känsligt politiskt läge.

Med andra ord torde det vara lämpligare att offret "råkar" bli nedmejad av en skenande bil, "råkar" bli ihjälslagen av en inbrottstjuv eller nedstucken av en rånare på gatan, eller något annat vardagligt. Och så hittas aldrig förövaren. En variant kan ju vara att offret hittas "självmördad" någonstans. Eller bara "försvinna". Hur som helst: inga konstigheter, inget som kan spåras, inget som orsakar diplomatiskt trassel.

Och sedan kan man ju fråga sig varför en person utan någon betydelse ändå skulle vara så viktig för ryska underrättelsetjänsten att de skulle lägga ner jobb, illa organiserat dessutom, för att mörda honom? Varför använda ett slagfältsvapen mot en (eller två) personer? Det är som att slå ihjäl en fluga med slägga.

Var det ens sarin? Gasen i Tokyos tunnelbana luktade illa, och det gör den här engelska historien också.