Det är bättre att ha ungefär rätt än att ha exakt fel. Marx tillhörde den gruppen som har ungefär rätt. Därför är så många avfärdanden av Marx inte mycket mer värda än myran som pinkar på elefanten och förklarar sig som segrare och att elefanten är värdelös.
👍Marxismen är ju inte 200 år, den började få stadga som självständig riktning först mot slutet av 1800-talet/början av 1900-talet. Då hade den socialistiska arbetarrörelsen kunnat samla årtiondens kamperfarenheter (inklusive Pariskommunen) och göra politik av detta, och vidareutveckla efter nya tiders krav. Det som Marx försökte beskriva är ju ett historiskt flöde, i flödet händer ständigt nya saker och därför måste systemstudierna ständigt pågå och samhällsmodellen måste modifieras. Men kärnan i modellen är Marx´analyser. De är för bra för att kastas bort. (Och det vet fienden som därmed ständigt hackar på Marx.)
👍Formeln v-p-Δv, eller omvänt p-v-Δp , uttrycker kapitalets kretslopp och tillväxt: vara/penning förvandlas till penning/vara som förvandlas till en ännu större varu- eller penningmängd. Δv och Δp betyder en ökning. Där kan vi se ett par uppenbara risker: om den där ökningen inte inträffar, men kanske i stället blir en minskning, blir det kris i systemet. Kretsloppet störs, lågkonjunktur och arbetslöshet och andra krissymptom inträffar.
En annan aspekt, som inte var så akut på Marx tid men håller på att bli det nu, är att tillväxt i all evighet inte är möjlig. "Exponentiell tillväxt" säger vi idag. När kapitalet kräver ständigt mer utdelning ("vi måste ha mer Δp, annars dör vi") så blir det som att trycka gasen i botten i en bil som är på väg mot en väldigt hård bergvägg. Kraschen blir smärtsam. (Därmed inte sagt att inte andra typer av tillväxt kan vara fullt möjliga under ett nytt system, detta kan vara en intressant sak att diskutera.) Att eliminera p-v-Δp kan därmed vara en överlevnadsfråga.
Ja må han leva i hundra år till!
Jag var på köpcentret Stinsen och betraktade överproduktionskrisen i köpcentrumbranschen, hälften av butikerna gapade tomma och resten reade ut för att bli av med skit innan de stängde.
SvaraRaderaLäste på nätet en diskussion om problemen med Stinsen. En person tyckte att Stinsen borde satsa på andra butiker, som inte finns överallt, så skulle de locka dit folk och det skulle gå bättre.
Yeah, right! Butiker "from the land of rainbows and unicorns". Någon som gått på myten om den liberala ekonomin, fabler om den fria marknaden och konkurrans. Någon som kanske aldrig varit utanför Häggvik där han bor och sett vilka butiker som finna att handla i där.
Jag passade på att handla på matbutiken med ett annat namn än den jag brukar handla i, köpte samma varor i samma förpackningar som de jag handlar i butiken med ett annat namn. Sedan plockade jag upp mina reservdelar som kommit med logistikbolaget med ett annat namn, med utlämningsställe i en annan butik, ganska lik butiken jag brukar hämta paket i. Det kostade lika mycket som det brukade.
På vägen ut skänkte jag Marx och Lenin en tanke, sedan på vad Ax:son Johnson och Stefan Persson egentligen fyller för funktion. Jag satte mig i min bil, som ser ut ungefär som andra bilar i den storleken, fast med en annan symbol där fram än vissa andra bilar och for hem.
Nu blir den bönsallad med tonfisk och ägg.
Intressant. Jag antar att de flesta köpcentra har i stort sett samma uppsättning av butiker. Butikskedjorna har råd och resurser att vara där, de små handlarna med någon egen profil har det knappast. Hyror och extrema krav på öppettider jagar bort dem. Men uppenbarligen räcker inte ens oligopol eller monopol i alla lägen. Det måste ju finnas kunder också.
SvaraRaderaJag känner inte till Stinsen, men liknande tendenser med tomma lokaler och utförsäljningar finns närmare Stockholms centrum också. En viss överetablering kan bidra också. Köpcentra/gallerier i Liljeholmen, Hornstull, Götgatan, Globen och Skanstull - undrar om konsumentunderlaget räcker till på ett sådant litet område. Samma fråga kan ställas om Mall of Scandinavia (töntigt namn!) och Solna centrum som ligger rätt nära varandra.
Att det är skalet som gör produkten ("varumärket") är känt. Olika skal, medan innehållet är i stort sett samma, och kommer från någon anonym fabrik någonstans som kanske tillverkar åt alla de stora monopolföretagen. Gäller såväl bilar, kylskåp som färdigmat. Sedan kan ju i princip samma produkt säljas i billiga och dyra varianter, beroende av vad man kan få folk att betala.