Det börjar kännas som den här bloggen (återigen) ligger i ett stadium av borttvinande. Varje inlägg kan betraktas som, med viss sannolikhet, det sista.
Några spridda reflexioner.
Varför är det rätt vanligt att invandringskritiker samtidigt är klimatskeptiker (märkligt uttryck, men låt gå för det) samt uttalar stöd för invandring i ett område där befolkningen drabbats hårt av just våldsamma invandrare - nämligen Palestina (och därmed avses hela Palestinamandatet)? Det är tre ståndpunkter, och de hänger inte riktigt samman. För den vars tankebas är någon form av konservatism borde det medföra vaksamhet mot klimatförändringarna och deras skadeverkningar. När lokalbefolkningar under vapenhot körs bort från sina hem, eller utsätts för ständiga trakasserier, borde det väl orsaka upprördhet. Men så är det inte. Det som händer i Palestina är faktiskt värre än när kidsen bränner några bilar i en svensk förort.
Dag Sandahl, som ibland skriver roligt/tankeväckande om förhållandena i Svenska kyrkan slutar med det i bloggform. På slutet var han exempel på invandringskritiker i kombination med klimatskeptiker - det som alltså enligt mig inte riktigt passar ihop. Nåväl, då plockar jag bort honom från bloggrullen.
En annan sajt som jag funderar på att släppa är Ledarsidorna. I
början fanns där en hel del intressanta artiklar om migration och om
spelet i den svenska politiken. På senaste tiden tycker jag det känns
mer som upplägget mer glider över till att publicera överslätande
artiklar om Israel, och att kasta beskyllningar om antisemitism åt olika
håll. Litegrann som om Ledarsidorna halkar ner i samma sorgliga hål som
Samhällsnytt. De är anti-antisemiter som jag inte tror på. De känns
inte genomtänkta och äkta, även om Ledarsidorna verkar lite smartare än
Samhällsnytt. Kommentariaten hos de båda verkar dock vara i stort sett samma sorts nötter.
Att NATO-soldatesken stövlar runt i Skandinavien verkar inte bekymra någon av de två nätsidorna jag nyss nämnt. Undrar om det är en tillfällighet - eller om det inte är en tillfällighet.
Den svenska politiken skulle behöva en politiker av tyska Wagenknechts kaliber. Går det att hitta någon sådan, exempelvis i Vänsterpartiet? Eller är alla stryk- och karriärrädda och uppkörda på något värdegrund?
Jag brukar alltid försöka påminna folk om att kristet stöd för Israel, i princip all stöd för Israel och sionismen som inte kommer från judar, är baserat på riktigt gammal antisemitism. Stödet för Israel är drömmen om att äntligen kunna fördriva alla judar till Israel där de skall ställas inför Jesus, om det sker spontant eller om man måste damma av någon gammal koboltbomb har jag inte fått riktig klarhet i(praktisk teologi är ju inte en exakt vetenskap). Men tydligt är att uppsving i kristen sionism följer bra med uppsving i trackasserier av judar utanför Israel. Tydligt är också att Israel reagerar kraftigare på kritik av Israel och sionismen än de reagerar emot attacker och trackasserier av judar utanför Israel.
SvaraRaderaDet är väl främst så kallade evangelikala kyrkor i USA som dras med apokalyptiska idéer. När alla judar samlas i Israel så kan Domedagen inträffa, sista striden mellan ont och gott utkämpas, judarna går över till kristendomen och Himmelriket segrar. Olyckligtvis är de här människorna rätt många och har en hel del politiskt inflytande. Skulle judar utanför Israel känna sig trygga och inte vilja åka dit skulle det försvåra domedagsplanerna, eller om det inte blir någon Domedag alls - jag vet inte.
SvaraRaderaPS. Och då sammanfaller de galna kristnas och staten Israels intressen åtminstone delvis, i det att få över så många judar som möjligt till Israel. Sionisterna kan använda pro-israeliska kristna som "nyttiga idioter", inte fasen tänker de konvertera till kristendomen och köra igång Ragnarök!
SvaraRadera