Naked Capitalism har en artikel som utifrån en positiv syn på protesterna vill ge mer av bakgrunden. Bland annat detta:
Det tycks alltså finnas andra grupper än några arga studenter och vänsteraktivister att titta på, en allmän syn på att man ligger illa till när alla räkningar skall betalas.
In a country where the minimum wage of 70% of the population barely reaches $700 USD per month, the news from Chilean president Piñera last week that the fare for a metro ticket in Santiago would rise from 800 Chilean Pesos to 830 ($1.15 USD) hit hard.
I SvD 24/10 skriver Mauricio Rojas, efter att ha utgjutit sig länge om hur dåliga och impopulära protesterna mot regeringen i Chile är, att ...
... Presidenten svarade på tisdag kväll med ett mycket omfattande paket av sociala reformer, som bland mycket annat innebär en betydande höjning av ålderspensionen, en garanterad minimiinkomst över minimilönerna för dem som arbetar, billigare mediciner och ett kostnadstak för vårdkostnader. Dessutom stoppas en betydande höjning av eltaxorna och skatterna höjs för dem som har de högsta inkomsterna.
För mig låter det som onödiga eftergifter ifall det bara var mindre grupper som bråkar och att större delen av befolkningen inte stödjer dem.
Nu är det Chile, nyss var det en framgångsrik folkmobilisering i Ecuador. Det är oroligt i Peru och Bolivia - kan man klämma till med frasen 'Anderna brinner', eller som ingressen till artikeln i Naked Capitalism se ett nytt 1848? - Med tanke på att 1848 slutade med nederlag kunde man väl önska något mer positivt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar