Landssvikare

Det är en händelse som ser ut som en tanke: jag lånade en bok häromdagen om morden ("likvideringarna") på misstänkta samarbetsmän i Danmark under Andra världskriget. Motståndsrörelserna i Europa tog ibland i hårt mot folk som, rätt eller fel, misstänktes samarbeta med de tyska ockupanterna. Vilket medförde vissa moraliska frågor om rätten att ta livet av människor, naturligtvis.

Hur som helst, nu sitter Danmark där i samma situation igen, men nu som ockupant. Danmark har deltagit i angreppskriget mot Irak (det var inte Irak som angrep Danmark, om nu någon tror det)och har en ockupationsstyrka därnere. Nu skall styrkan dras hem, men kvar finns ett antal irakiska tolkar. Frågan är: skall de tas med till Danmark? En har redan eliminerats av motståndet (med sedvanlig tortyr), men Danskt Folkparti håller emot och driver regeringen framför sig. Vill tolkarna ha asyl i Danmark får de bekosta resan själv - vilket de inte har råd med. Listigt. Eller skall vi säga: typiskt danskt?

Detta illustrerar det olämpliga i att sälja sig till Djävulen, som i detta fall heter Danmarks regering. Även om du ställer upp för Djävulen är det inte säkert att Djävulen ställer upp för dig, vilket några irakier nu tvingas inse.

Historien hade kunnat ta slut här, men ack nej, som ett förtidigt rötmånadsfenomen skrev en DN-figur igår att om inte Danmark tog över de där quislingarna kunde Sverige göra det! Hur är det med patriotismen i DN-skrapan i Marieberg?