onsdag 18 juli 2007

Grattis på födelsedagen, Myrdal!

Gamle gubben Myrdal är på väg att fylla åttio, och det är bara att gratulera!

Jag är inte bombsäker, men jag tror att en av de första böcker jag lånade på bibliotekets vuxenavdelning (bör ha varit 1965) var hans "Kulturers korsväg". Det innebar att jag redan då fick mig till livs en rejäl dos asiatisk historia, inklusive den särskilda historia som knyts till det märkliga landet Afghanistan. (Fast den dåtida upplagan av boken hade förlaget gett den märkliga titeln "Kulturens korsväg".) Sådant kan prägla resten av ens liv. Jag är glad att ha fått de där kunskaperna.

Sedan har hans böcker om Kina, Indien, Kambodja, Albanien, Mexico varit viktiga i mitt läsande, liksom skrifter om medeltid och konst och litteratur, och diverse skriftställningar, romaner etc. etc. Rapporter från Indien i år antyder för övrigt att den revolutionära rörelse Myrdal skrev om 1980 verkligen börjar få luft under vingarna. Den bokstavligen tyngsta boken i mitt eget bibliotek är en klump på 4,2 kilo (jag vägde den nyss) med franska karikatyrer från 1830-talet som Myrdal kommenterat och gett ut: Fem år av frihet.

En del människor blir väldigt irriterade eller upprörda när Myrdals namn nämns. Jag har väl muttrat någon gång om knölig satsbyggnad och lite onödig tendens till "name-dropping" (att i förbigående slänga ur sig namn på folk som i och för sig kan vara intressanta för ett resonemang men som kanske inte är kända idag och skulle behöva ha en vägledande förklaring). Men det skulle inte falla mig in att klättra på väggarna för den sakens skull. Efter att Myrdal hållit ett förstamajtal i Degerfors var det en upprörd vänsterpartist som frågade om "vem som helst" får tala på första maj. Svaret är självklart: ingen som har någon bekantskap med mannens verk eller sett honom agera i levande livet skulle få för sig att kalla Myrdal för "vem som helst".

Det finns ett resonemang hos Myrdal som kan vara grundläggande både för hans tänkande och för de ilskna utbrott det orsakar på vissa håll. Han har några gånger skrivit om motsatsparet den frireligiöse torparen och den fritänkande herremannen. Är man ledarskribent på Dagens Nyheter är det förmodligen den fritänkande herremannen och godsägaren man trycker till sitt liberala bröst, medan den nedtryckte men ursinnige och religiöse torparen betraktas som något som katten har släpat in. Dagens torpare och annat småfolk kan vara fromma bybor i Irak, Afghanistan eller Libanon och Palestina som hamnar under västvärldens bombmattor. (Jag skulle kunna invända att bombmattorna i rätt stor utsträckning styrs av judiskt-kristna religiösa knäppskallar, men det ändrar inte att Myrdal i stor utsträckning förmodligen har rätt.) Det är i det sammanhanget man får se Myrdals inställning till de stora bondeupproren, vare sig det var Engelbrekts eller Skanderbegs krig i den europeiska medeltiden eller 1900-talets bondekrig i Kina och Kambodja. Det var fruktansvärda våldsamma utbrott, men våldet kom inte av sig själv eller för att någon av dess ledare råkade vara elak - bönderna visste ändå vilka deras fiender var. Och då spelade det mindre roll om deras fiender och förtryckare var fina och kultiverade människor när de ändå först och främst var onda förtryckare. Jag tror att detta - rätt eller fel - har styrt Myrdals syn på bland annat bonderevolutionen i Kampuchea under Pol Pots tid och den kinesiska revolutionen. Dessa hade många primitiva drag - de utspelades ju i samhällen som delvis inte var mer utvecklade än exempelvis Tyskland under 1520-talets bondeuppror där. För en historiskt intresserad person är det ett rimligt synsätt (anser jag i alla fall) medan ledarskribenten på Dagens Nyheter kanske tycker att resonemanget är fullständigt obegripligt.

Om vissa liberala skönandar (stundtals uppträdande under vänsteretikett) inte klarar att föra en sansad diskussion när Myrdals namn dyker upp borde väl vara mest pinsamt för dem själva. Kanske är det delvis ett mindervärdeskomplex: hur många brödskrivande kulturknuttar kan tävla med Jan Myrdals kunskaper?

Jag hoppas att Myrdal har år framför sig av intensivt skrivande och publicerande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar