Hårda tag - eller intelligenta?

"Hårda tag" krävs mot brottslighet. Det låter ... ja, det låter som att här skall man minsann ta i och rensa upp i träsket! Varför inte i stället kräva intelligenta tag? Är det inte bättre att vara klok än att vara våldsam? Bättre att vara eftertänksam än att bara skrika rätt ut?

Kan det möjligen vara så att det första alternativet förefaller billigast (slå några rallarsvingar, och så är problemet löst!) medan eftertanke och planering är dyrare? Kortsiktigt är det säkert också dyrt. Men det som kortsiktigt ser ekonomiskt ut kan på längre sikt bli synnerligen dyrt. Svårigheten är att kunna belägga det i siffror. Det är ju svårt att beräkna kostnader för brott som inte begås därför att ett antal ungdomar plockats ur riskzonen åratal tidigare.

En del kan ha att göra med den ilska som i och för sig rätt små vardagsbrott orsakar: cykelstölder, källarinbrott, snatterier etc. Och då är det lätt att oreflekterat kräva drakoniska åtgärder mot odrägliga småligister och darriga knarkare. De drabbar mer personligt än exempelvis storsvindlare som på avstånd knycker miljoner ur ett företag eller "lurar staten" genom skattefusk. Och i det läger hänger politiska opportunister på, och det skulle inte förvåna mig om det även i Sverige finns intressen för att göra brottsbekämpning till affärsidé (privata fängelser kan bli nästa steg efter att det som borde vara polisjobb tas över av vaktbolag).

Är det inte samma sak med skolan (och det som sker i skolan hänger nog samman en del med brottslighet senare i livet)? Hårda tag skall in för att ungarna skall lära sig ditt och datt. Vare sig det gäller små stackare som knappt lär sig läsa och skriva, eller odräglingar som sitter och hånflinar med kepsen bak och fram - om de ens behagar uppträda i skolsalen. Det billigaste är att yxa till skolan efter tämligen snäva mallar som alla skall passa in i, i den mån föräldrarna inte har råd med dyra privatskolor (där betygen dessutom kan vara misstänkt höga - man får det man betalar för). Billigt för de stackars skattebetalarna - på kort sikt, ja!

Jag är bildningsoptimist, jag tror att med rätt pedagogiska insatser kan de flesta lära sig det mesta. Men då kommer det lilla problemet: bra pedagogik anpassad per individ är inte billig. Det kommer att vara synnerligen hög lärartäthet per elev. Och det lär kosta en slant. Å andra sidan har jag, utan att begripa mig på teknik, en viss teknikoptimism. När de goda mänskliga pedagogerna samarbetar med den mest avancerade tekniken för att skräddarsy utbildningar på individnivå kan resultatet bli lysande. Snart kanske vi är i en situation där en sådan utopi kan förverkligas. Det är inte resurser som saknas, det är den politiska viljan att använda resurserna där de gör mest långsiktig nytta. Eller alternativt uttryck: avlägsna resurser från platser där de inte gör nytta eller rent av är samhällsfarliga.

Sammanfattningsvis: kloka tankar i förväg kan minska risken för desperata "hårda tag" i efterhand.