Arkeologiskt historiemord i Irak.

En artikel av Robert Fisk i The Independent berättar om en förbisedd men ledsam effekt av ockupationen av Irak: eftersom krig råder i landet och den centrala politiska makten brutit samman är det fritt fram för plundring av de arkeologiska fyndplatser som landet är fullt av. Och det här handlar inte om vilka fyndplatser som helst, det är den första högcivilisationen vi talar om! Kan man tala om världsarv så är det den sumeriska civilisationen i södra Irak. Men nu ödeläggs dess gamla städer till förmån för hämningslösa antikhandlare som dödar för att nå sina mål, samtidigt som ockupationstrupper förstör de klassiska orterna.

Tillsammans med dödandet av hundratusentals irakier genom krigshandlingar och den tidigare blockaden, och nedrivandet av det organiserade civila samhället till förmån för lokala grupper av ofta tvivelaktig karaktär, mördar ockupationskriget också det irakiska folkets historia. Ockupanternas syndalista är i sanning lång, de förintar ett land men slår sig för bröstet och kallar sig "befriare". Kräk är de, och kräk är deras hejaklackar (även de som finns i Sverige!).