Fråga inte om näringslivet har råd att engagera sig i klimatarbetet utan om vi har råd att inte göra det.
Jag var med på ett möte om näringslivet och klimat igår, anordnat av Naturskyddsföreningens klimatgrupp i Stockholm. Främst handlade det om växthusgaser, och koldioxid, naturligtvis. Opinionen trycker på och allt fler företag känner att de inte vågar stå emot. Och den intressanta frågan är ju: varför skulle de göra det? Opinionen är piskan, men det finns även en morot: genom att ta itu med sina egna utsläpp kan många företag göra rejäla ekonomiska besparingar. Genom att slösa mindre kan man spara mer, så enkelt är det. För det är detta det handlar om: energi har varit billig och man har inte behövt fundera på hur mycket man gör av med och om det händer tråkiga saker på grund av utsläppen. Men när räkningen höjs kan man spara bra med pengar genom att exempelvis kontrollera bättre hur folk förbrukar energi i företagets lokaler, i produktion och transporter.
En moralfilosof kan givetvis ställa frågan: om det vore så att hotet om en klimatkrasch kvarstår men företagen inte skulle tjäna på dra ner på utsläppshöjande åtgärder, utan kanske skulle förlora på det, vad skulle de göra då? (I och för sig vet vi nog svaret: förstörarbranscher som flyg och krig kommer inte att lägga av frivilligt.)
Nu rasar börsen och eventuellt är det en recession på gång. Vad kommer den att leda till? Jag ställde frågan men ingen kunde naturligtvis ge ett definitivt svar. Grovt sett finns två möjligheter. Antingen leder krisen till att företagen blir ännu mer angelägna om att dra ner på energianvändning som inte är absolut nödvändig för att kunna överleva. Eller också slaktar man vilt i sina organisationer, slänger alla miljöhänsyn överbord och gör vad som helst för att överleva. Förmodligen kan båda sakerna hända: i de gamla industriländerna kommer företagen att visa sig som goda miljö-medborgare. I utvecklingsländer kommer de att försöka fiffla igenom saker som inte tolereras här. Av stor betydelse blir hur länder som Kina och Indien agerar. Kina har ju redan blivit något av vår utlokaliserade verkstad och vi kan därmed inte svära oss fria om deras billiga produkter tillverkas till priset av en fruktansvärd miljöförstöring.
Jag var med på ett möte om näringslivet och klimat igår, anordnat av Naturskyddsföreningens klimatgrupp i Stockholm. Främst handlade det om växthusgaser, och koldioxid, naturligtvis. Opinionen trycker på och allt fler företag känner att de inte vågar stå emot. Och den intressanta frågan är ju: varför skulle de göra det? Opinionen är piskan, men det finns även en morot: genom att ta itu med sina egna utsläpp kan många företag göra rejäla ekonomiska besparingar. Genom att slösa mindre kan man spara mer, så enkelt är det. För det är detta det handlar om: energi har varit billig och man har inte behövt fundera på hur mycket man gör av med och om det händer tråkiga saker på grund av utsläppen. Men när räkningen höjs kan man spara bra med pengar genom att exempelvis kontrollera bättre hur folk förbrukar energi i företagets lokaler, i produktion och transporter.
En moralfilosof kan givetvis ställa frågan: om det vore så att hotet om en klimatkrasch kvarstår men företagen inte skulle tjäna på dra ner på utsläppshöjande åtgärder, utan kanske skulle förlora på det, vad skulle de göra då? (I och för sig vet vi nog svaret: förstörarbranscher som flyg och krig kommer inte att lägga av frivilligt.)
Nu rasar börsen och eventuellt är det en recession på gång. Vad kommer den att leda till? Jag ställde frågan men ingen kunde naturligtvis ge ett definitivt svar. Grovt sett finns två möjligheter. Antingen leder krisen till att företagen blir ännu mer angelägna om att dra ner på energianvändning som inte är absolut nödvändig för att kunna överleva. Eller också slaktar man vilt i sina organisationer, slänger alla miljöhänsyn överbord och gör vad som helst för att överleva. Förmodligen kan båda sakerna hända: i de gamla industriländerna kommer företagen att visa sig som goda miljö-medborgare. I utvecklingsländer kommer de att försöka fiffla igenom saker som inte tolereras här. Av stor betydelse blir hur länder som Kina och Indien agerar. Kina har ju redan blivit något av vår utlokaliserade verkstad och vi kan därmed inte svära oss fria om deras billiga produkter tillverkas till priset av en fruktansvärd miljöförstöring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar