Pengarna eller livet - en artikel av Naomi Klein

Aftonlövet idag publicerar en artikel av Naomi Klein. Rubriken: Glöm vindkraft, köp vapen. Den kan sammanfattas som att "marknadskrafterna" håller på att ge upp miljökampen och i stället vill sälja prylar och tjänster så att den rika världen (som ju har huvudansvaret för den miljökatastrof som alltmer hotande syns vid horisonten) kan gömma sig bakom mångdubbla säkerhetssystem och därigenom hålla Tredje världens massor på avstånd. I ärlighetens namn måste vi ju säga att det faktiskt finns en massa marknadskrafter som på olika sätt försöker svara mot klimathotet utan att gripa till vapen, men Klein har en viktig poäng: Det är vinsten som styr.

En chef för ett företag som analyserar trender i riskkapitalbranschen citeras i artikeln. Han ser säkerhets- och försvarsindustrin " ... som en mer attraktiv sektor än alternativa miljövänliga energislag.” Det är ju lätt att förfasas över denna cynism, men så är det: pengarna talar och skit flyter, och det är faktiskt vinstmaximering som styr vart investeringarna går. Men inte helt, för Klein har nosat reda på ett viktigt samband:

Idén att kapitalismen skulle kunna rädda oss undan klimatkatastrofen utövar en stark lockelse. Den ger politiker en förevändning för att subventionera storföretag i stället för att reglera dem, och den undviker elegant varje diskussion om att det ju var marknadsekonomins behov av ändlös tillväxt som försatte oss i den nuvarande krisen till att börja med.

Notera "subventionera storföretag". Jag antar att det är samma sak som att säga "ösa in skattebetalarnas pengar i stora företag som har nära anknytning till staterna genom att just leverera militär hård- och mjukvara". Med andra ord: det militärindustriella komplexet som gamle Eisenhower varnade för. Och hur skulle det se ut i de här industrierna utan feta försvarskontrakt, skulle de vara lika attraktiva för investeringar?

Det är klart att det kommer aldrig att fungera att bygga ett "Festung Europa" eller "Fortress USA" mot resten av världen. Klein pekar på ett viktig problem, och det tvivlar jag på att dagens politiska ledarskap kommer att lösa. Uppgiften för miljövänner, fredsivrare och annat hyggligt folk är väl att hota politikerna med rejält med spö om de inte ser till att strömmarna av investeringar går dit de gör bäst nytta: förnybar ren energi, slumsanering, utbildning, hälsovård och annat som behövs för att lyfta världen till en trevligare nivå för alla dess invånare. Det militärindustriella komplexets levebröd är fruktan, det undblåser medvetet osäkerheten, och tillåts dess chefer hålla på kommer världen att bli en alltmer dyster och ond plats - utan att de någonsin kommer att kunna lösa något av de grundläggande problemen.