" ... överoptimism och strategisk desinformation ..."

Jag har just lärt mig en ny term: strategisk desinformation. På ren svenska betyder det lögner. Jag hittade den i en artikel i Framtider, en tidskrift som ges ut av Institutet för Framtidsstudier och som man kan hitta på nätet här. Titeln är Sanning och lögn om megaprojekt och bygger på ett forskningsprojekt lett av Bent Flyvbjerg.

Artikeln ligger verkligen i tiden, den publicerades i december förra året. För det var ju bara några dagar sedan vi kunde läsa i Dagens Nyheter att kostnaderna för Norra Länken i Stockholm skenat iväg med 1,8 miljarder (1 800 000 000 kronor) och att vägverket därför sprungit till regeringen och bett om mer pengar. DN skriver:

När nuvarande avtal mellan staten och Stockholms stad om Norra länken undertecknades 2002 angavs kostnaden i dåvarande penningvärde till 6,2 miljarder kronor. I oktober 2006 uppskattades kostnaden till cirka 9 miljarder kronor.

"Jaja, en liten olycka händer kanske någon gång" tänker den välmenande medborgaren (som förmodligen får vara med och betala kalaset). Men läser vi Flyvbjergs översikt blir bilden skummare, milt uttryckt.

Det här budgetöverdraget är ingen tillfällighet - i "stora projekt-branschen" står glädjekalkylerna som spön i backen. Man underskattar kostnader, överskattar intäkter och andra fördelar, och detta sker konsekvent i de flesta stora trafikprojekt i flera länder och under en lång tid. (Fast det visste vi nog redan.) Och en del av problemet är att strategisk desinformation blir en del i kampen om projektpengar. Man ljuger sig till ett fett kontrakt alltså, och sedan sitter beställaren fast.

Vi får en sådan här ekvation: Underskattade kostnader + Överskattade intäkter = Godkänt projekt. Och det, skriver författaren, till en omvänd darwinism där det blir de sämsta, inte de bästa projekten som överlever. Öresundsbron och tunneln under Engelska kanalen är andra exempel på glädjekalkyler som visat sig inte vara så där lyckade som det påstods på projektstadiet.

När jag läser i artikeln om det kroniska överskattandet av antalet passagerare för nya järnvägslinjer tänker jag på Bottniabanan - hur lönsam kommer den att bli? Det kanske hade varit bättre att lägga de investeringarna i Mälardalen där det finns gott om folk att sätta på tågen? Skriver jag med risk för att bli jagad av arga norrbottningar (innan de kliver in i sina SUV:ar och åker hem).

Tidskriftstiteln Framtider är fyndig förresten. Det finns hur många framtider som helst framför oss. Det gäller bara att få fatt på den bästa.