Goda lärare är bättre än kränkta lärare

I Dagens Nyheter idag hoppar skribenten Zaremba på vissa problem vid Lärarhögskolan i Stockholm. Jag är av naturen ganska skeptisk, men hade turen att kunna fråga en man med ett arbetsliv i skolvärlden, och han luftade också missnöje med högskolan och tyckte det var bra att den slås ihop med universitetet.

Man får ju hoppas att de underligheter som Zaremba skriver om bara berör ett smärre antal missanpassade elever. För hur kan folk bli lärare om de inte kan skriva ordentlig svenska eller förstå huvudspråket i det här landet ordentligt, eller om de har handikapp som gör att de knappt kan koncentrera sig på en uppgift? Det är väldigt konstigt att människor som helt klart inte kan klara av det viktiga läraryrket tillåts slinka igenom lärarutbildningen genom att hota sig fram. "Viktiga" skriver jag, för den som arbetar med att föra kunskaper vidare har ett av de viktigaste uppgifterna som finns i ett samhälle. En god lärarkår ingår i nationens kärnstyrkor!

Först kränkt vinner heter artikeln. Det där lilla ordet "kränkt" är intressant. Det har blivit lika suspekt som "respekt". Förut handlade orden om att folk inte skulle bli illa behandlade utan orsak. Nu ropas det "kränkt" och "respekt" när ligisterna armbågar sig fram och kräver att alla andra skall flytta på sig, annars jävlar ... . Det är en tråkig devalvering av språket. - Och stämmer Zarembas påståenden är det inte vissa elever, men däremot vissa lärare på Lärarhögskolan, som blivit utsatta för grova kränkningar.