Skit in, skit ut ,,,

Det tror jag är en känd princip i många typer av konstruktionsarbete, vare sig det gäller att bygga ett hus eller snickra ihop ett datorprogram eller göra statistik. Dåligt material eller dåliga indata skapar dåliga resultat. Och i politiken skapar det dålig politik.

Idag skriver bland andra Dagens Arbete om hur Försäkringskassan skriver ner siffrorna för det påstådda fusket högst betydligt, de siffror som Delegationen mot felaktiga utbetalningar, FUT, kom med i höstas. "Vad Försäkringskassan mäter är vad vi verkligen vet" säger en företrädare för kassan. En princip som inte verkar alltför konstig. Eftersom man gjort stickprov i det verkliga materialet i stället för att sitta och gissa bör kassan vara närmare sanningen än Delegationen. Är stickproven gjorda på ett kompetent sätt bör man ha eliminerat riskerna för större fel i materialet. Bra statistiker kan sådant.

När ett påstått medvetet fusk (stöld alltså) på sju miljarder krymper till kanske en miljard är det inga småsummor det handlar om. Mindre än femton procent av den ursprungliga summan finns kvar. Och anledning till att skoningslöst misstänkliggöra folk som får ersättning från Försäkringskassan krymper högst betydligt. Det verkligt allvarliga dränaget på pengar i det här samhället finns nog på annat håll. Ändå bygger Alliansen en del av sin politik just på att folk fuskar.

Tanken att samhällets problem skall lösas genom att avslöja jättelikt fusk i socialförsäkringssystemen är inte direkt nytt. Det var på tapeten under den stora krisen i början av 90-talet också. Då skulle man minsann avslöja fuskarna genom att samköra register ... och det hela föll platt till marken. Jättefusket fanns inte. Man kunde inte rädda statsbudgeten genom att göra slut på fusket.

Kan det vara så att det sitter ett antal höga herrar i landet som tror att deras egen usla moral är den allenarådande, att de dömer andra efter sig själva? I så fall bör de lyftas ut så fort det bara går.