Det är många som är ute efter att bygga på stränder. Om man backar ett steg och frågar varför det inte är byggt där tidigare kan svaret kanske bli att det egentligen inte är så smart att bygga där.
Vill man ta ett extremexempel så titta på områden runt Indiska Oceanen där folk normalt byggt en bit från stranden. Det är först med senare års exploatering och turistinvasion som hotell och annat har placerats nära vattnet - och så kom tsunamin!
Runt de svenska kusterna har vi inga tsunamis, men problem finns ju i alla fall. Samma sak med en del älvdalar för övrigt: förr bodde folk uppe på åsarna över vattnet, på senare år vill man ner till älven. Och kommer det ett högvatten, vilket det gör då och då, riskerar huset att svepas bort.
Jag tycker det är konstigt att försäkringsbolagen sväljer byggnationer som ligger i strandlinjen. Vad vi vet är att havsnivån kommer att stiga en del under kommande år (men inte hur mycket), att frekvensen av våldsamma stormar och regn kommer att öka på en del håll, och att de här husen ligger på utsatta platser. Områden med skredrisk nära vattendrag är också olämpliga att bygga på. Men de knösar som nödvändigtvis skall ha ner sina kåkar till vattenlinjen kanske inte tänker så långt?
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
Om man verkligen kunde räkna med att deras lyxkåkar vid strandkanten spolades bort, eller totaldemolerades av översvämningar, skulle jag inte missunna dem att bygga precis vid vattenbrynet men nu tror jag inte att det kommer att hända så många av dem de närmaste 30 åren. Istället kommer de bara att hindra andra människor att komma ner till vattnet - i vanlig borgerlig egoistisk ordning.
SvaraRaderaAlltså missunnar jag dem strandtomter - så elak är jag.