Det finns säkert otaliga aspekter på krisen i norra Sydamerika. Jag undrar om förslaget till militärt samarbete mellan olika stater i Sydamerika som jag berört tidigare kan vara en del av bakgrunden? Om ett antal stater med någorlunda militärt bett kan snickra ihop en fungerande militärpakt kan USA inte tillgripa den gamla taktiken att plocka en motståndare i taget. För att förhindra detta måste man agera snabbt, men det är frågan om det fungerar längre. Intressant nog verkar Colombias agerande inte få något större stöd utom från USA.
En viktig aspekt kommer fram hos bloggare Svensson, nämligen att Colombia verkar spela en roll som påminner om Israels i västra Asien, alltså som regional slagskämpe nära lierad med USA. Dessutom är Israel inblandad som vapenleverantör och rådgivare i Colombia (känt sedan länge - var det inte några israeler där som hoppade över skaklarna ordentligt och blev kriminella också?) Svensson skriver också om cubanska dissidenter (trotskister) som tycker att Cuba skall vara berett på militära aktioner om Colombia angriper sina grannar.
Men lika ensamt som Israel är på sin sida är Colombia om man försöker sig på militära äventyr mot sina grannar. Chávez och Correa kan ta det ganska lugnt tror jag, de kan låta Uríbe göra bort sig och bli helt isolerad i Latinamerika. Den seger som uppnåddes när Raul Reyes dödades ser ut att få oväntade bumerangeffekter för förövarna.
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar