Väktarråd - författningsdomstol - något att ha?

Jag läste i något reportage (i DN? jag minns inte) från de senaste valen i Iran att någon valarbetare frågade den svenske reportern hur det var med väktarrådet i Sverige. Det finns som bekant ingen direkt motsvarighet här till Irans religiösa församling som bestämmer över vad parlamentet får göra och vem som får ställa upp till valen. Knappt ens en indirekt motsvarighet. Det skulle väl vara lagrådet då, men det kan inte göra mer än att uttala sin mening om hur olika lagförslag stämmer med lagstiftningen i stort.

Men i många stater har man en motsvarighet till det iranska väktarrådet. Det kallas författningsdomstol. Parlamentet och/eller regeringen säger att man vill genomföra det eller det, varpå domarna bläddrar i lagen och meddelar om det är tillåtligt eller inte. Grunden för det hela är frågan om lagar och andra åtgärder står i strid med grundlagen eller inte. Och det är rimligt från ståndpunkten att "land skall med lag byggas". Genom att hålla på att lagar bara kan stiftas inom ett visst utrymme som definieras i grundlagen skapar man stabilitet och översiktlighet i det politiska systemet och samhället i stort. Det blir möjligt att förutse vilka lagar som kan respektive inte kan genomdrivas inom ramen för gällande grundlag.

Ur demokratisk synvinkel är man däremot ute på tunn is - är det tillåtligt för en grupp domare att stoppa lagar som parlamentet antagit i god demokratisk ordning? Kan domarna säga att "visserligen har folket/demos röstat för att de vill ha det på det här sättet, men det struntar vi i för i grundlagen står det ..." ? Det är inte helt lätt att se vad som är rätt. Men uppenbarligen finns det ett betydande mått av konservatism i systemet med författningsdomstol. Det tar tid att ändra grundlagar. Och man riskerar att få parlament som fylls av ledamöter som är jurister i stället för en samling folk från alla möjliga delar av samhället - det demokratiska arbetet trycks bort till förmån för schackrandet om vilka lagar som är möjliga.

I det aktuella fallet med Turkiet kan man se vad en författningsdomstol kan ställa till med, och att det knappast bara är objektiva lagsynta domare som är i aktion. I det senaste valet röstade 47 procent för det både europainriktade och islamiska partiet AKP. Några odemokratiska excesser har inte AKP ägnat sig åt sedan dess, men nu griper kemalisterna till sitt sista vapen: författningsdomstolen är på gång att förklara AKP olagligt samt förbjuda dess ledande företrädare att verka politiskt. Tiden håller på att rinna ut för det gamla kemalistiska etablissemanget i Turkiet. Kan de inte fälla regeringen med normala demokratiska åtgärder får de ta till andra metoder.

I USA är det en ständig kamp om tillsättande av "liberala" eller "konservativa" domare till Högsta domstolen. Om lagen hade kunnat läsas fullständigt objektivt hade kampen inte varit nödvändig. Lagen är ju lagen. Men det handlar ofta om tolkningar av lagtexter i förhållande till konkreta problem ute i verkligheten, och då spelar uttolkarnas personliga inställning lik förbaskat en viktig roll. - Undrar hur domarna i EU-domstolen tillsätts? De skall ju också tolka EU:s grunddokument och se till att medlemsstaterna följer dem, som i Vaxholmsmålet!

Ibland kan ju författningsdomstolar vara bra. De kan sätta stopp för väldiga kast i lagstiftningen som gör att man inte vet vad som gäller från den ena dagen till den andra. Men jag skulle nog säga att för Sveriges del vill jag inte ha något Väktarråd - jag är fullt nöjd med en fungerande och livlig demokrati.

Förut hade vi en konservativ broms i Sverige i och med att det fanns en tvåkammarriksdag där ledamöterna i första kammaren omsattes långsammare än i dagens enkammarriksdag. Det är borta sedan 1970-talet. Samtidigt har vi en tradition av att inte prata så mycket om grundlagar i Sverige. En person som omhändertages av polisen och åberopar exempelvis sina grundlagsfästa rättigheter kommer förmodligen att tala för döva öron. Vi kanske skulle prata mer om grundlagar i alla fall (gärna innan någon skjuter Tryckfrihetsförordningen i sank exempelvis) men inte som jurister utan som demokratiskt intresserade medborgare?