Fortsatt bostadskris i USA

Om någon fått för sig att fastighetskrisen i USA skulle vara över så ger den här artikeln i New York Times anledning att rätta till villfarelserna.

Priserna på egna hem har fallit med 14,1 procent i USA mellan mars 2007 och 2008. Även om försäljningen har ökat något ligger man på ungefär samma nivå som 1991. Det verkar råda vad man kan kalla en överproduktionskris på egnahemsmarknaden: efterfrågan räcker inte till för att ta hand om utbudet. Förutom nyproduktion kommer det en massa hus till försäljning eftersom ägarna inte kan betala sina lån. Med andra ord är banken den verkliga ägaren, vilket även lånetyngda bostadsrättsinnehavare i Sverige kan fundera på.

Buden om vad som kan förväntas hända framåt är naturligtvis olika, en del tror att det håller på att vända, andra att prisfall och elände kan fortsätta ett tag till. Förväntningarna om ytterligare prisfall kan ju också verka hämmande på marknaden - om man inte känner sig tvingad att köpa ett hus just idag kan man ju ta det lugnt och vänta på att priserna sjunker ändå mer och därmed göra en bättre affär. Och då kanske säljarna blir ännu mer desperata och sänker priserna ännu mer, och köpare med is i magen fortsätter att vänta med sitt köp. En deflationsspiral, med andra ord.

De som vill sälja hus har det tufft. Mer än 4,5 miljoner hem är ute på marknaden i hela USA. Med nuvarande försäljningstakt kommer det att ta nära 11 månader att bli av med dem. Senast så många hem var till salu var i början av 1980-talet när det var lågkonjunktur och räntorna var två till fyra gånger högre än vad de är idag. Det där sista är intressant, för ju lägre räntan är desto svårare blir det att använda räntesänkningar för att stimulera konjunkturen. Med ett ökande inflationshot kanske räntan borde höjas i stället.

Jag har väl skrivit det tidigare men tjatar igen: den verkligt djupgående orsaken till krisen är inte att en del banker förvandlat låneaffärer med dåliga låntagare till stort artisteri, utan att mängden människor som riskerar fattigdom i USA är så stor. När dessa skuldsatta massor med sin konsumtion skall hålla landets ekonomi igång krävs det inte så stora störningar för att systemet skall börja krångla.