Sälja statliga företag - nää?

Fackförbundet SEKO är förvisso part i målet när det diskuteras om statliga företag skall säljas, men det undersökning som det beställt och som det skrivs om i Dagens Nyheter idag visar nog ändå på hur stämningarna i landet är. Det råder ingen större entusiasm bland befolkningen i stort över att sälja ut. Och det lär knappast uppvägas av att (rikspukkot) Mats Odell är av annan mening.

Egentligen borde motståndet vara ännu större. Men det är naturligtvis socialdemokraternas fel igen. Inte bara att de just nu mest bedriver opposition genom att mumla utan genom att man historiskt har skött statliga företag just som statliga företag och inte folkets företag där folket kunde känna sig hemma.

Ibland verkar det som om SAP inte har begripit att är man störst så har man störst ansvar. I stället för att arbeta mot de positiva mål som organisationen hade (för länge sedan, den generationen är väl nästan borta nu) blev man en trött förvaltare som inte förstod att nya generationer krävde lite mer än bara trötta förvaltare. Brukssamhället försvann men mycket av dess mentalitet levde kvar i SAP. Nu kan många människor tänka själv och förstår att sanslösa utförsäljningar inte gynnar Sverige, men hade SAP skött sig hade kanske opinionen varit sådan att utförsäljningarna hade varit politiskt omöjliga.

Riktigt avgörande för om en organisation, ett företag, sköts bra är inte ägandeformen, även om den ofta kan spela en viktig roll. Det avgörande handlar om tre saker: bemanning, instruktioner och resurser. För offentligt ägda företag handlar "instruktioner" i grunden om demokrati, det är därför inskränkningar i det offentliga ägandet också inskränker demokratin. "Resurser" kan handla om hur mycket den demokratiska strukturen anser att det skall satsas i en viss verksamhet, eller vad man skall göra med dess eventuella intäkter. Detta demokratiska område demoleras av den nuvarande regeringen, men redan föregående var ju i farten (minns den dubiösa Teliahistorien, under Björn Rosengrens lysande ledning).

Med fel personal, icke ändamålsenliga regler för hur man skall arbeta, och otillräckligt med medel för att utföra arbetet kan inget företag skötas bra. Om det är brister i ett avseende kanske de kan upphävas genom styrka i ett annat (bra personal som använder skallen i stället för reglerna och trollar med de tillgångar man har, exempelvis). Är det fel överallt kommer verksamheten att gå på kryckor, och gäller det en offentlig institution kommer då kraven på försäljning som ett brev på (den privatiserade?) posten.