Att uppfinna ett folk?

Jag skrev igår om protester mot statligt styrd historieskrivning. Överhuvud taget är historien, som är en del av vårt kollektiva minne, utsatt för påverkan på alla nivåer. Enskilda människor kan berätta om sig själva eller omgivningen på ett mer eller mindre friserat sätt. Ibland möter man denna företeelse i form av vittnesmål i domstolar, eller någon som vill berätta om något som han eller hon säger sig ha kännedom om och vill bli trodd om att tala sanning.

Inom större grupper och organisationer förekommer också försök att organisera den egna historien, att skaffa sig legitimitet eller ge underlag för att komma med olika krav. Ett företag kan berätta sin historia (eller hyra in någon akademiker för att skriva företagshistorien). En grupp som samlas omkring religiösa, kulturella, etniska eller andra särdrag kan göra samma sak. Man kan exempelvis uttala att man har en viss bakgrund och kräva att den accepteras av andra.

Uppkomsten av nationalstater vilar ofta på en sådan mer eller mindre skapad ideologi. En lång och ärorik historia ens folk ha, och har det hänt några otrevligheter är det fiendens fel! Och att kritisera denna ärorika historia är givetvis inte populärt, och finns det kunskapsluckor i historien kan man fylla igen det med påståenden om hur det "måste" vara. Vi vet att detta har ställt till mycket elände i Europa under de senaste hundra åren. De fascistiska rörelserna, nazismen, balkankrigen etc.

Jag tänkte på detta när jag läste en artikel om en israelisk bok som påstås ha vänt upp och ned på en hel av den judiska historien. Shlomo Sand heter författaren och boken When and How Was the Jewish People Invented? I Israel och Europa lär den sälja bra, i USA väntas det bli trögare (och man kan nästan gissa varför - USA är så uppbundet till Israel att man har väldigt svårt att ta in en kritisk diskurs).

Att påstå att "det judiska folket har uppfunnits" måste vara oerhört provocerande för vissa kretsar. (Men tänk på exempelvis det franska folket: basker, italienare, tyskar, bretagnare, flamländare, italienare, occitanier - och så finns det en del fransktalande också!)

Försvaret av "folket" har behandlats bokstavligen som en fråga om liv och död, om överlevnad, som berättigande för handlingar som ibland kan vara väldigt svåra att ursäkta. Ibland urartar det till hysterisk "raskamp".

När israeliska bombplan kanske drar iväg mot Iran och startar ett nytt storkrig som dödar stora mängder människor är skälet ett "existensiellt hot" mot Israel och "det judiska folket". Hur motiveras Israel om det går att visa att detta folk är en sentida konstruktion, att det inte har mycket att göra med historierna i Gamla testamentet (som ibland inte ens kan verifieras), och dessutom att palestinierna kan vara avkomlingar till de människor som bodde i landet på Jesu tid, och att dagens judar i stor utsträckning härstammar från människor som inte har några rötter i det "Heliga landet" (som kazarerna i Ryssland)? Det blir tunga moraliska frågor och därmed en debatt som ibland förs med väldigt hög röst. Och ibland krafter som försöker tysta debatten och banka en enda korrekt mening.

Jag antar att en hel del av det uppskruvade röstläget beror av att det nu finns en israelisk stat med byråkrati och politikerkår, och var skall dessa människor ta vägen om staten upplöses? En del kanske är så bortgjorda att de aldrig kan komma i fråga i några ansvarspositioner i en sekulär palestinsk stat, de har sina positioner att försvara.

I själva verket har berättelsen om Israel varit i upplösning länge. Att staten Israel bildades genom etnisk rensning är knappast kontroversiellt längre antar jag. Likaså att en exklusiv judisk stat med nödvändighet kommer att vara exkluderande mot den icke-judiska befolkningen. Det är knappast en tillfällighet att anti-apartheidkämpar från Sydafrika har kritiska anmärkningar om Israel. Jag har sett den här förändringen under rätt många år nu - inklusive fula påhitt från vissa israelanhängare för att stoppa kritik - och samma paroll måste gälla här som den som historikerna i Blois uttalade: Minnespolisen måste stoppas. Som jag skrivit tidigare är historia inte en exakt naturvetenskap, det handlar mycket om tolkningar, men tolkningar bör åtminstone grundas på hållbara fakta och inte kommenderas fram för att de passar en viss politisk grupp.