lördag 20 december 2008

Funktionsmodularitet

Funktionsmodularitet - långt och krångligt ord kanske, men intressant. Ett annat uttryck för det hela är ungefär: lägg inte alla ägg i samma korg.

Egentligen handlar det om de datorstyrda telefonväxlar som kom för drygt trettio år sedan, särskilt L M Ericssons berömda AXE. Tanken var att man skulle konstruera växlarna på ett sådant sätt att man kunde lägga till eller dra ifrån funktioner utan att hela växeln skulle riskera att gå över styr. Även om en liten del av växeln gick sönder skulle resten fungera. Detta var funktionsmodularitet om jag minns rätt. Minns jag fel kan väl någon LM-are skriva och klaga. (För att öka säkerheten hade man dessutom dubblerat datorn, om ena datorn gick sönder kunde nästa hoppa in och jobba vidare, och kraftförsörjningen var ofta dubblerad.)

Jag undrar om inte globaliseringen har visat sig innehålla en allvarlig aspekt av bristande funktionsmodularitet? Ur globaliseringsentusiasternas synvinkel är det fel med spärrar och hinder som gör att flödet av varor och tjänster saktas ner eller ställs under kontroll av krafter som inte är enbart marknadsstyrda. Det stämmer nämligen inte överens med den visserligen omöjliga och orealistiska men på sina håll omtyckta teorin om perfekt konkurrens. Så länge allt går bra ... så går det bra. Men den nu pågående krisen visar att det skulle ha varit bra med "besvärliga" hinder här och där. Då hade det inte behövt bli tvärstopp nästan överallt ungefär samtidigt.

För några årtionden sedan var det en stor bankkris i USA som hade att göra med sparbanker som övergick till ohämmat utlånande. Den krisen spreds visserligen i viss mån internationellt (var det inte en schwezisk bank som gick omkull till och med?) men den fick inte alls samma genomslag som den nuvarande sub prime-krisen. I början av åttiotalet var världen mer reglerad, det kunde hända besvärliga saker på ett ställe utan att det omedelbart behövde slå igenom överallt. Man kan säga att världsekonomin var mindre effektiv och mer fragmentiserad, men den fungerade i alla fall. Det var funktionsmodularitet och mycket back-up i fall något skulle fallera.

Nu är världsekonomin som en korg med ägg som står och vickar farligt nära bordskanten och kan ramla när som helst. Möjligen glädjer detta apokalyptiskt inriktade personer som i likhet med Tom Lehrer kan sjunga "we'll all go together when we go". Själv tycker jag det är dumt och obehagligt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar