Komiskt och tragiskt

Via ett tidigare inlägg fick jag tips om tyska der Spiegels engelska sidor. Där hittade jag uppgiften om pensionären i Berlin som hade bortåt 1500 papegojor hemma. Skiten låg tumstjock på golvet och grannarna klagade över oväsendet. Ett smärre antal av denna ansenliga fågelflock finns på vidstående bild. Myndigheterna i Berlin säger att detta är inte unikt, man plockar upp hundar, getter och apor hos folk som börjat älska djur och sedan inte kan säga stopp.

Detta får mig att tänka på tanten i Stockholm som kånkade hem ett större antal svanar. På sätt och vis är det imponerande: jag skulle inte våga peta på en stor och arg svan, de kan nypas ordentligt om de vaknat på fel sida.

Samma artikel i der Spiegel berättar om det franska paret som bodde med 64 hundar i en tvårummare. Det kan väl knappast ha varit biffiga sankt bernhardshundar eller grand danois, utan något mindre varianter.

Det här är komiskt och/eller tragiskt beroende av vilken infallsvinkel man har.

Komisk och/eller tragisk är också vänstern till vänster om V ibland. Jag noterade det idag (men tänker av barmhärtighet inte ge någon länk). Det finns organisationerna X och Y. Båda har likartade tankar om den pågående krisen och om faktiskt de flesta viktiga frågor, så vitt jag kan bedöma. "Nå, sätt igång och samarbeta då!" tänker väl den naive. Å men nej, för X är arg på Y för att man har viss uppskattning av en politiker som dog för över femtio år sedan och som spelar en väldigt liten roll i Y:s nuvarande politik, och för att Y har vänskapliga förbindelser med ett litet land långt borta som i och för sig har underligheter i sin politik men knappast hotar världsfreden. Sett i ljuset av dagens kris med faror och möjligheter har jag lättare att se det tragiska än det komiska i det här. Fattar inte de där tomtarna att de gör bort sig? Vems intressen tjänar de? Någon som sticker åt dem ett kuvert med pengar då och då för att de skall göra några konstiga politiska piruetter som man bara kan skaka på huvudet åt?