Kampanjen fortsätter. Jag utgår från att målsättningen från kampanjmakarna helt enkelt är att slänga skit, hur mycket som helst, i förhoppning om att någonting fastnar. Skriker man "X är antisemit" tillräckligt länge och tillräckligt högt är det kanske några stackare som tror på det.
Det måste vara verkligt egendomliga människor som håller på med det där, individer som anser att en "israelvän" kan man häva ur sig vad som helst om vem som helst. Skulle man sätta fingret på en verkligt sjuk punkt hos dessa människor är att de måste stödja sig på ras- och religionshat för att ursäkta sina ståndpunkter. Även om de inte säger det rent ut handlar det ju om att arabiska muslimer kan man göra vad man vill med därför att de är fega kräk som försöker ta över hela världen, eller hur?
Sedan blir det ju avläggare av skrikandet, som när något snille tror att man skall kunna komma åt Vänsterpartiet via den här hetsjakten. Märkligt, och det visar att hetsargänget saknar fokus. Utan fokus kan det gå väldigt fel i kampanjen. Samtidigt är det korttänkt - hur tror man att det här skall fungera på lång sikt, tror de där individerna att de kan skrämma fram tystnad i en värld där kritiken mot det israeliska projektet hela tiden stegras?
Jag har en känsla av att skriken är så gälla och intensiva just för att skrikarna inser att världen har förändrats: när illdåd kan tillkännagöras över världen nära nog i realtid blir det väldigt svårt att sälja den gamla rosafärgade israelbilden (och motsvarande förnekande eller demoniserande av palestinierna - vi som är lite äldre minns ju tiden när det förnekades att det ens fanns några palestinier!). Skrikarnas tid är på upphällning. Det betyder inte att de inte är ett problem, men värre saker finns än några gallskrikande "israelvänner". Det pågår visst en jättekris just nu ...
Det finns bloggare som skrivit om den senaste kampanjen bättre och argare än jag. Läs exempelvis Biology and Politics! Han skriver bland annat:
Israel ska definitivt inte få någon slags moralisk fribiljett som ger dem rätt att bomba ett ockuperat folk sönder och samman. Att jämställa kritik mot staten Israels brutala bombningar av Gaza med antisemitism är både osmakligt och trivialiserar den verkliga antisemitismen och judehatet som dessvärre fortfarande existerar.
"Israelvännerna" skall inte heller ha någon fribiljett. Alla skall sluta upp om Jinge. Rör inte vår Jinge! Och så funderar vi på vad denna och kommande ekonomiska kriser kan leda till för världens intresse att hålla Israel under armarna.
Instämmer helt i ditt inlägg och rubriken "Rör inte vår Jinge". Och att Erik på sin blogg "Biology & Politics" gör ett intellektuellt skarpt och bra offensivt angrepp mot de fanatiska Israelkramarna.
SvaraRaderaSjälv har jag tänkt att efter Gazamassakern har fördämningarna ännu mer brustit för att stoppa människor från att våga fördöma staten Israel. På grund av att stämplas som antisemiter.
Jinge och vi andra är sen tidigare i fint sällskap med judar som Noam Chomsky, Norman Finkelstein, Ilan Pappe, Gilmon Atzmon, Lasse Wilhelmsson etc.
När jag läste en intervju med juden Israel Shamir studsade jag först vid hans påstående om att Antisemitismen har en historiskt sett kort historia.
Enl Wikipedia är första belägget för ordet 1878. Gick sen till Meyers grosse Konversation-Lexikon från 1905. Där stod att det var hovpredikanten Stöcker som först använde ordet Antisemitismus när han bildade ett parti, Deutsche-Sociale Partei. Judarna hade efter upphävandet av skrankorna kunnat göra insatser i näringsliv, kultur ochh offentlig tjänst. Stöcker och andra som bildade liknande partier ville ställa stopp för detta och återinföra skrankorna för judar. Syftet med att bilda partier var att få ut detta budskap bland folket.
Vid 1881 års val gick de samman i en Antisemitusliga. Den fick bara 843 röster i Berlin, ett konservativt parti som också drev antisemitismelinje fick dock 6 946 röster.
Ska forska mer i detta. Min hypotes är att den dödsbringande antisemitismen först vann framsteg efter raslärans genomslag och nazisternas utnyttjande av Versailleftredens orättvisor, dvs på 1920-talet.
Tack Sixten, din beskrivning av antisemitismens histora är nyttig att ha med sig i denna förvirrade tid. Välkommen tillbaka när du har plockat fram mer.
SvaraRadera