Lätt som en plätt - solidaritet är bra

Ibland kan rätt självklara saker vara väldigt svåra att förstå, men så kommer en god sammanfattning av vad aktuell forskning har lett fram till:

Den ständiga frågan huruvida vi är altruister eller egoister visar sig vara felformulerad. Vi är varken det ena eller andra, utan reciproka. Vår moral förändras beroende på hur vi själva blir behandlade.

Människans reciproka natur har avslöjats genom att försökspersoner från olika delar av världen har fått delta i spel utformade för att visa under vilka omständigheter de är generösa, respektive bara tänker på sig själva. På så vis har man kommit fram till att den till naturen nyttomaximerande och egoistiska människa som våra i dag dominerande ekonomiska teorier bygger på inte existerar någonstans i världen.

Våra hjärnor är inriktade på samarbete, vi uppoffrar oss gärna för att skapa rättvisa och vi vill varken exploatera eller exploateras. Men den nya forskningen visar alltså också att människan är en reciprok varelse som tenderar att löna gott med gott och ont med ont.

Den som under ett experimentellt spel behandlas illa har en tendens att så småningom svara med samma mynt, till och med om det kostar dem extra att bestraffa omgivningen.

De politiska konsekvenserna av den här tvärvetenskapliga forskningen är svindlande. Om vi som i dag anstränger oss för att bygga ett riktigt snålt samhälle där arbetslöshet och sjukdom innebär en ekonomisk katastrof för många och där de som behöver hjälp förödmjukas, så bör det få konsekvenser. Den reciproka människan kommer att reagera med att själv bli snål och egoistisk. Rasism och exploatering kommer att breda ut sig.

Eller också skapar vi ett rättvist och tryggt samhälle där alla vet att deras grundläggande behov tas till vara. Då kommer människor i reciprocitetens namn att bli frikostiga mot varandra, hela samhällsklimatet blir mer konstruktivt och det blir lättare för alla att leva.

Det är vi själva som kollektivt väljer vilket samhälle vi vill leva i och vilka medborgare vi vill vara.

"Allt vad I viljen att människorna skolen göra eder skolen I ock göra dem". Eller modernare uttryckt: Behandla alla som du själv vill bli behandlad. Denne man skulle nog inte ha varit särskilt lyckad som neoklassisk nationalekonom! Å andra sidan är väl neoklassikerna inte särskilt lyckade som moralfilosofer heller, så det kanske jämnar ut sig?

Det där med att behandla andra som man själv vill bli behandlad är ju en gammal känd princip från religion och filosofi. Men varför är den andra sidan, de envisa påståendena om människan som i grunden egoistisk, så påträngande och dominerande?

Kan vi gissa på att det handlar om människotyper - att den lilla grupp som verkligen är egoistisk samtidigt har andra egenskaper som kan sammanfattas som "övertygande framfusighet"? Medan normala hyggliga människor oftast inte är särskilt påträngande och manipulativa kanske man kan urskilja individer som lyckas slå i folk att deras egna snäva och fula intressen är hela mänsklighetens angelägenhet? Då får man en situation där den som skriker högst hörs mest, trots att det utskrikna budskapet är falskt och direkt skadligt. Kommer det en svans av jag-svaga personer som upprepar budskapet från "auktoriteterna" blir det ännu starkare.

Sedan är det ju en särskild fråga varför teorin om egoism är så framträdande just i nationalekonomin. Är det en särskild sorts tokskallar som söker sig dit?

Socialister borde verkligen studera den senaste vetenskapliga utvecklingen inom sociologi, neuroekonomi och dylikt, för som man kan se ovan går det att göra politik av det här. Det är detta som kallas "den vetenskapliga socialismen", en term som jag inte hört på många år men som borde aktualiseras.