Frikopplat från globaliseringen? - Knappast.

Med myt menas ”berättelse om övernaturliga ting, nedärvd från äldsta tider” enligt den grundläggande definitionen i Svensk ordbok, Esselte 1986. I en utspädd mening kan det också avse ”allmänt spridd felaktig föreställning som vissa krafter strävar att bevara av ideologiska skäl”.

Möjligen kan talet om myten om frikoppling av vissa ekonomier från konjunkturcyklerna räknas till den senare definitionen.

Denna tanke kom fram i ett tidigt skede av den nuvarande krisen och kan ha en del som talar för sig. Under vissa förhållanden kan man tänka sig att en del länder skulle kunna klara sig undan konjunkturnedgången, att de skulle vara frikopplade från den allmänna globaliseringen trots att de ingår i det kapitalistiska världssystemet. När det visat sig att detta inte ser ut att stämma är det dags att skriva en akademisk artikel om saken. Här finns den.

Jag tvivlar på att det här är en antingen-ellerhistoria. De som verkligen är frikopplade är i allmänhet extremt fattiga eller isolerade individer som inte har något med penningekonomi att göra. Övriga påverkas i varierande grad av världsekonomins krampryckningar. Det är det där med ”varierande grad” som är intressant, och då handlar det om stater.

Vi kan väl gissa att ett land i Tredje världen som har såväl råvaror som industrikapacitet och en del utbildat folk, som arbetar aktivt för att utveckla sin egen ekonomi och inte tar order från Världsbanken eller Internationella valutafonden, samt inte för en utpräglad liberal låtgå-politik, är mindre utsatt för konjunktursvängningar än ett land som missar på flera av dessa punkter.

En svagt utvecklad stat som är beroende av någon enstaka exportprodukt och som dessutom sparkas hit och dit av internationella diktat ligger däremot illa till. Starka stater kan vara Kina, Malaysia, Venezuela, Indien och några till. Men även de drabbas ju när USA krisar ihop och köper mindre industrivaror eller när oljepriset faller. Fabriker stängs i Kina. Krisen drabbar den ”medelklass” som just höll på att växa fram i Indien och fick en del människor att glömma att mer än tre fjärdedelar av indierna lever nedåt fattigdomsstrecket och inte verkar komma därifrån. Även en delvis blockerad stat som Cuba drabbas i och med att krisen slår mot turismen. Ingen stat är därmed avkopplad. (Fast jag undrar hur udda företeelser som Bhutan klarar sig.)

Och inte är globalisering något nytt. Marx och Engels skrev om dess praktiska följder redan i Kommunistiska Manifestet, alltså för över 160 år sedan. Från England spreds frihandeln ut över världen. Jag har uppfattningen att grunderna i den analysen fortfarande håller.

1800-talets globalisering knäcktes dock först av Första världskriget och sedan av den stora depressionen på 1930-talet. Men då fanns det ett land som var i stor utsträckning frikopplat från krisekonomierna: Sovjetunionen. Dock var man inte helt lösgjorda. Sovjet köpte Fordsontraktorer till jordbruket och det berömda stålverket i Magnitogorsk var kopierat efter stålverket i Gary, Indiana. (Finns en bra bok om det: heter Magnetic Mountain om jag minns rätt.) Dock kunde Sovjet bygga sin industri medan de kapitalistiska industristaterna krisade ihop, och det gjorde ett djupt intryck på många människor på olika håll i världen. Indien exempelvis.

Ett land som Kina, som byggt en del av sitt ekonomiska uppsving på att bli USA:s leverantör av industrivaror, kan inte värja sig så lätt. Men däremot kan man prata på ett helt annat sätt med ledarna för USA:s ekonomi än vad en delegation från Tanzania skulle kunna göra. När kineserna talar så lyssnar man i Washington. Ett rop från Dar es Salaam kommer man knappast att notera.

En annan intressant fråga som jag inte funderat på tidigare, men som nämns i den här artikeln är om Kinas inträde som jättestor aktör på världsmarknaden har påverkat andra utvecklingsländer. Det kan ju vara så att kineserna genom billig och arbetsintensiv industriproduktion konkurrerar ut fabriker i andra länder, samtidigt som man köper upp råvaror i stor utsträckning. Det skulle kunna försvåra industrialisering och utveckling i vissa länder, men i stället vara ett stöd till små eliter som sitter på just åtråvärda råvaror. Kineserna är ju aktiva på flera håll i Afrika vad det gäller att komma över oljekällor exempelvis, och de plågar inte de inhemska härskarna med krav om mänskliga rättigheter.


Från Konfliktportalen.se: kamratwot skriver En idiots uppgång och fall, kimmuller skriver Platon om kapitalister och politiker, Jinge skriver Ibland blir jag irriterad…, Björn Nilsson skriver Vad blir bokslutet efter Mandela?, Anders_S skriver Har verkligen Venezuela sålt vapen till FARC?