Kan förvarningssystem för ekonomiska kriser fungera?

Recessionen kommer att lätta mot slutet av året, säger Nouriel Roubini, en av det fåtal ekonomer som offentligt förespådde den nuvarande krisen. Hur många som verkligen såg att det var en kris på gång är svårt att veta, en del ville väl inte störa karriären genom att komma med tråkiga prognoser. Och de tidiga varningarna doldes väl mest av heja-kören från folk som trodde (för femtielfte gången) att nu är vi inne i en högkonjunktur som kommer att vara för evigt.

Att det blir bättre låter bra, men Roubini sänker åter humöret genom att säga att världsekonomin åter trillar ner i recession år 2010 eller 2011. Orsaken skulle vara ökande statsskulder, höjda oljepriser och ingen tillväxt vad det gäller jobb. Undrar om inte jag själv gissat åt det hållet tidigare, och att en del andra också gjort det?

V, U eller W – det är några alternativ för hur konjunkturkurvan kan se ut. Det första betyder snabb nedgång med sedan också snabb uppgång. En U-konjunktur har en långsammare återhämtning, man ligger kvar längre på botten så att säga. Det Roubini verkar spå är två snabba nedgångar som kommer ganska tätt på varandra, W således. Men likförbaskat finns det en uppgång på slutet. Vill man ha en verkligt illavarslande bokstav tar man till ett L. Då blir det en nedgång utan återhämtning. I alla fall inte inom ramen för det rådande samhällssystemet. De blockerande eliterna måste få respass.

Angående prognoser och ett förvarningssystem för kriser skriver ett par nationalekonomer och undrar om det förvarningar kan fungera.

Det gör jag också. Dock inte för att det inte går att tolka tidens tecken vilket ungefär verkar vara vad författarna säger, utan för att förvarningar i en profitdriven ekonomi kan vara olämpliga för den ekonomiska och politiska eliten, och därför kan man lika gärna ignorera olyckskorparna! Förvarningen kommer ju under en tid när ekonomin verkar gå alldeles utmärkt, vinsterna strömmar in – och vilka politiker eller företagsledare kan då ta på sitt vinstsugna ansvar att gå in med exempelvis trista regleringar av lönsamma affärer? Problemet med den där artikeln är nog att man lassar upp en massa ”indikatorer” för olika länder och finner att med hjälp av dem är det svårt att få ihop en trovärdig prognos. Det kanske hade varit bättre att fråga folk som förutsåg krisen hur de kom fram till sina slutsatser?

Då kanske några av de tillfrågade säger att de bland annat tittade på hur privatekonomin ser ut för de miljoner och miljarder människor som inte tillhör eliterna. Och då tror jag inte det är lika roligt längre.

En annan aspekt är att i och med att konjunkturerna svänger ungefär samtidigt överallt bör man kunna gå in nästan var som helst i det världsekonomiska systemet och hitta indikationer på vart det är på väg. Här är en ny artikel om att vissa ekonomier inte är frikopplade, något som jag skrivit om tidigare också.

Är det globalisering så är det! Det visste man redan på Marx´tid.

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Falkvinge riskerar riksdagsplatsen?, Kaj Raving skriver Försöker alliansen mörka arbetslösheten?, Johan Frick skriver Ett avskyvärt mellanting, Anders_S skriver Adam Backström – fastighetsklipparen