tisdag 8 december 2009
En grå byråkrat?
En grå byråkrat? - Nej, tvärtom. Grå kanske, men byråkrat kan jag inte hålla med om.
En byråkrat håller ordning och reda på saker, ibland kan det bli för mycket av ordningen och redan, men ordning och reda är det lik förbaskat. Det typiska för den här sortens grådaskiga figurer är snarare bristen på dessa dygder, eller till och med föraktet för dem. Allt skall ju fixa sig ändå, och skulle något gå på tok kan man ju alltid försöka slingra sig undan och peka finger åt ... exempelvis de som faktiskt skall tillhandahålla en fungerande byråkrati. Det är ju byråkratin som ser till att pension, sjukersättning, a-kassa, barnbidrag, EU-stöd, försäkringsersättningar och annat går till rätt person, med rätt belopp, vid rätt tidpunkt. Sedan spelar det ingen roll om byråkratin är offentlig eller privat. Det handlar helt enkelt om att se till att sakerna görs som de är tänkta att göras.
Jag skulle tro att personer som Husmark Persson själva kan använda "byråkrati" som skällsord. Det är ju en struktur som står i vägen för deras operationer. I byråkratin ingår ordentliga och fungerande instruktioner för att alla skall veta vad som gäller. För att uppnå det görs ordentliga utredningar och förarbeten, exempelvis i form av remissfrågor till olika organisationer som kan antas kunna bidraga med kunskaper om det aktuella problemet.
De gamla statliga utredningarna (SOU) kunde kanske ibland harva alltför länge, men på senare år har det möjligen ibland gått för fort. I det aktuella fallet med cancerpatienter som jagas till döds kan man dock inte hävda att utredningen gått så fort att regeringen inte hunnit få in mycket viktiga synpunkter - sådana har nämligen levererats från flera viktiga instanser. Det är en samling synpunkter som Husmark Perssons departement inte kan ha missat, och någon tjänsteman borde ha talat om det för henne. Man visste helt enkelt att det skulle bli problem men gav tusan i det.
Har du hört den här vitsen: "Hur många nyliberaler behövs det för att skruva i en glödlampa? - Ingen, för om ingen gör något kommer lampan att skruva i sig själv!" Något av den inställningen finns hos dagens liberala politiker. Så fort det handlar om vanligt folks väl och ve kan man ta lätt på saken. "Det fixar sig."
Det är en borgerlig anarkism som breder ut sig. Saker och ting anses ordna sig av sig självt (ta den frånvarande industripolitiken för närvarande som exempel) och det spelar ingen roll om man lyckas ta sig fram till en ansvarsposition på tvivelaktiga meriter - den kan man alltid missköta och ta med en klackspark. Politiken skall ju ändå avvecklas och ersättas av ett liberalt lyckorike där allt går av sig själv. Det vet ju alla som läst A-kursen i nationalekonomi hur detta perfekta tillstånd fungerar!
Ur den synvinkeln spelar det antingen ingen roll, eller är till och med kanske bra, att instruktionerna uppifrån gör att diverse byråkratier fungerar sämre, eller till och med klappar ihop, och inte kan sköta sina uppgifter på ett effektivt sätt. Visst, en del människoliv kommer att ödeläggas, men va fan ... när man skall göra omelett måste man ju knäcka ägg! Och vad spelar det för roll om några cancerkärringar eller värkpatienter eller reumatiker eller folk med oroligt själsliv skulle gå åt, vi måste ju gå framåt! För bakom kaoset kommer det att bli ordning, det vet vi säkert!
Om du klickar på bilden överst bör du komma till Aftonlövets ledarsynpunkter på den här frågan.
Paul Krugman tolkade också en del av Bush-regimens fadäser i samma anda: eftersom regeringen per definition var problemet i nyliberal teologi gör man också bäst i att visa detta med några ordentliga klavertramp.
SvaraRaderaArbeit macht frei,eller hur det nu var?
SvaraRadera