Gammal fin konstruktion från L M Ericsson - "kobran"
Ericsson håller på att introducera nya produktgenerationer med mer avancerade ingående komponenter, vilket leder till minskat arbetsinnehåll och förenklade arbetssätt och därmed arbetsbrist.
Så står det i pressmeddelandet från Ericsson. Och sakinnehållet har man ju inget att invända emot. Jag tappade kontakten med utseendet på Ericssons växlar och basstationer för mobiltelefoni år 2000, men utvecklingen dessförinnan såg jag en del av. Och bara den var ju enormt omvälvande. För bortåt fyrtio år sedan var det mycket av hantverk och pusseljobb att sätta ihop en telefonväxel. Den levererades till montageplatsen i väldigt små prylar som sedan sattes samman där, och det var ett jobb som tog månader, kanske ibland år. Först var montörerna igång med skruvmejslar, lödkolvar och annat, och sedan kom provarna för att kontrollera att det hela fungerade. Mycket manuellt jobb var det.
En detalj: i de tidiga programminnesstyrda växlarna fanns det ju också minnen. Ett minne som innehöll en kilobits kapacitet vägde ungefär ett kilo och var som en stor kartong. Jag vet inte hur man lyckades sätta ihop dem (det gjordes på fabriken i Östersund) men de innehöll massvis av små magnetiska metallringar som var uppträdda på trådar och göts in i en svart massa. Imponerande teknik! Idag är det ju gigabit som gäller, och de behöver bara en liten obetydlig platta på några gram.
En annan gammal fin LM- modell, från 1896En annan detalj: mycket av den datamängd som skulle matas in i telefonväxeln fanns på pappersremsor med hål i. Hålremsor med andra ord. Det var Facit i Åtvidaberg som levererade apparater för att skapa och köra hålremsorna. Och tidigt på sjuttiotalet avled den tekniken trots fina apparater, och Facit avled (fast det handlade om att man inte hängde med vad det gällde räkne- och skrivmaskiner). Så kom den modernare AXE med sina undervarianter, och där ersattes pappersremsan av en kassett med magnetband.
Redan in på åttiotalet var det slut med småpysslandet ute på montageplatserna. Och datorns minne fanns i små svarta fyrkanter på maskinlödda kretskort. Det mesta arbetet med telefonväxeln gjordes nu på fabriken, man kunde övergå till att leverera nästan färdiga enheter ut till montageplatsen och där kunde jobbet avslutas på några dagar. Själva volymen av material som skickades ut minskades också radikalt. Där det förut behövdes tre-fyra lastbilslass räckte det nu med ett.
Samt slutligen: den växel som nu skickades ut kunde göra mycket mer på mycket kortare tid än förut. Det var en följd av mikrodatorrevolutionen. Automatiserade fabriker spottade ut automatiserade och krympta växlar i allt snabbare takt. Det är med andra ord inte konstigt att det krävs allt mindre arbete. Och alla andra processer runtomkring, från konstruktion och marknadsföring till leverans och fakturering, har ju också datoriserats i allt mer sammanhängande processer. Teoretiskt skulle en AXE-växel kunna levereras på ett halvår när den tekniken var ny. När den hade hunnit mogna var den teoretiska tiden ungefär en vecka om jag minns rätt.
Men det finns ju också en annan aspekt: hur det arbete som ändå behövs skickas runt i världen. Mer om företaget. Dagens Arbete skriver:
Det här är ett företag som dragit in 140 miljarder kronor i vinst de senaste fem åren. Senaste rapporten, från tredje kvartalet i år, visade att Ericsson drog in nära 16 kronor i ren vinst på varje hundralapp de sålde för. En sådan vinstmarginal är få förunnat i dag.
Avindustrialiseringen fortsätter ändå.
I mitten på 1990-talet hade Ericsson uppåt 23 000 metallarbetare anställda vid de svenska fabrikerna.
Det var innan koncernledningen lärde svenska folket innebörden av outsourcing.
I dag återstår blott 4 000 metallarbetare vid Ericsson i Sverige.
I början av 1970-talet var det nog inte långt ifrån 4000 metallare bara i trakten av Telefonplan.
Bekymret är inte att teknik och produktionsmetoder utvecklas och att det krävs mindre arbete. Problemet finns i att slussa folk vidare. Den ständigt ökande produktiviteten är ju ett argument för kortare arbetstid och sänkt pensionsålder, som Birger Schlaug brukar framhålla. Galningarna i regering och opposition går åt det andra hållet, och jag begriper inte varför.
"kortare arbetstid och sänkt pensionsålder, som Birger Schlaug brukar framhålla. Galningarna i regering och opposition går åt det andra hållet"
SvaraRaderaHallå där!
I ex v Vänsterpartiets partiprogram står det att arbetstiden ska sänkas...
Ärligt talat, jag antar att detta är ännu en programpunkt som man lugnt kan bortse ifrån. Det finns väl mer saker i V-programmet som inte heller är allvarligt menade?
SvaraRadera"mer saker i V-programmet som inte heller är allvarligt menade?"
SvaraRaderaDet tror jag inte!
Allt är säkert mycket allvarligt menat.
På precis samma sätt som alla andra partiprogram.
Problemet är att ska allt genomföras direkt behövs det en revolution, och det är nog inte läge för det just nu. Men det kanske blir om alliansen får fortsätta...
Vilka är de bättre alternativen, menar du? Och varför?
De är inte revolutionärer. De är inte ens reformister. Vad kan man vänta sig av dem? I stort sett ingenting.
SvaraRaderaProblemet är inte vad v inte gör, problemet är vad alla andra inte gör.
SvaraRaderaEller med andra ord att samhällsförändring inte går att genomföra från riksdagen, det behövs en rörelse som arbetar med strejker, ockupationer, bojkotter, demonstrationer, massmöten och syr ihop det hela med en radikal folklig kultur. I en sån miljö skulle säkert även v kunna göra en del nytta.
Om man ska anklaga vänsterpartisterna för något är det kanske att man sitter för lugnt på sina häckar i riksdag och kommunfullmäktige och bidrar för lite med sin kunnighet (?) i organisering. De som gärna ägnar sig åt de här andra sakerna är tyvärr alldeles för organisatoriskt okunniga för att få nån fart på verksamheten.
En del dörrknackning och torgmöten är väl det mest radikala som V ägnar sig åt. Men det är ändå toppen som styr, och den är väl förankrad i Riksdagen. Den slår ledigt undan benen för basaktivisterna om den tror sig tjäna på det.
SvaraRaderaUnder kan väl inträffa ibland, men jag undrar om V kan genomgå en sådan omvandling att man blir ett aktionsparti. Annars håller jag med om att de kunskaper och resurser som partiet sitter på kunde bli oerhört värdefulla om de verkligen användes.
Jag vet inte var Dagens Arbete hämtar sin financiella information ifrån, men Ericssons senaste kvartalsrapport anger 46.2 BSEK som säljsiffra
SvaraRaderaFörtjänsten net 0.8 BSEK ungefär 1.7%
Man kan ju vara generös och mäta vinsten efter finansiella justeringar, 4.0 BSEK som ger drygt 8.6% vinst.
Men 16% som tidningen uppger vore sensationellt och aktien skulle ha stigit med raketfart!
H2
Jag är lite tveksam till bokföringssiffror sedan tredje året på Handelsgymnasiet när en lärare avslöjade hemligheten med redovisning: man börjar med att bestämma sig för vilket resultat man vill visa upp, och sedan justeras bokföringen för att få just detta resultat.
SvaraRaderaBjörn, minns jag det rätt så finns det lite möjligheter att disponera resultatet i bokföringen enligt den svenska skattelagaen, så visst finns det vissa möjligheter att justera resultatet.
SvaraRaderaJag tror att tidningsartikeln har kollat EBITDA marginalen som är är nära 16% och kallar det REN VINST.
EBITDA är resultatet före räntekostnader eller ränteintäkter, före skatter, före avskrivningar och före amorteringar.
Långt ifrån någon ren vinst.
H2
Det är klart mycket går att göra.
SvaraRaderaSom reformisten Olof Palme sa: Politik är att vilja.
För mer än 100 år sen: Hvad vilja socialdemokraterna?
Sen ville de en hel del och fick genomfört en del av detta.
Nu vill tydligen S ingenting.
Och vad vill då V?
Att det som står i partiprogrammet betyder att man kommer att stå upp för är väl lika troligt som att S kommer stå upp för sitt partiprogram.
Bättre att som KP ha ett revolutionärt program som man sen kan få till praktisk politik ifrån.
Så var det med SAP för 100 år sen.
H2, den där konstiga förkortningen fanns nog inte på min tid. Det var nog Mekanförbundets Kontoplan i Tio Klasser som gällde. Vill man få fram en korrekt vinst av den egna verksamheten verkar det rimligt att man tittar på vad som händer innan dribblande med fonder, upp- och nedskrivningar, skatter med mera börjar.
SvaraRaderaSixten, som vi vet är varje steg av verklig handling mer värd än hundra program - men det är ju bra om det finns ett program som visar vad man vill göra. Programmet blir liksom en ideologisk ryggrad. Och den ryggraden saknas på många håll.
Som kuriosa:
SvaraRaderaCobra var och är en värdelös telefon. Jag har två.
Den har ett visst värde som designat industriobjekt.
Klumpig,tung,obalanserad.
Om de är så tunga, och du har två, kan du ju använda dem som hantlar! Jag tror inte man kan komma ifrån att den här formgivningen var framåtblickande när den kom för många år sedan.
SvaraRadera