Koncernledningen i Zürich vill att minst en femtedel av personalen ska hyras in, framför allt på verkstadsgolvet. Det sätter stopp för anställningar, också för jobb som tar många år att lära sig. Fackklubben är orolig för kompetensen.
– Det är klart att produktionen blir lidande, säger Sven-Erik Källman.
Det handlar om ABB (gamla Asea) i Ludvika. Källman är från verkstadsklubben och refereras i Aftonlövet. Ingvar Persson är tillbaka i Ludvika efter tre år:
För tre år sedan handlade samtalet mycket om vreden över växande klyftor, och om yrkeskunnande som inte värderas. Nu är jag tillbaka. Både vreden och känslan av att kunnandet i arbetet inte värderas finns kvar. Vi pratar om personal som hyrs in, en huvudfråga i årets avtalsrörelse.
Det här kanske ser ut som ett specifikt problem för ABB, men i själva verket kan man urskilja en långvarig och konsekvens tendens. Kapitalet vill köpa arbetskraft så billigt som möjligt (egentligen vill man inte köpa någon arbetskraft alls, men det är en annan historia). Yrkeskunskaper kostar. Kostnader antas sänka vinsten.
Man kan lösa det på några olika sätt. Dels kan man rationalisera en del arbeten så att de blir så lätta att i stort sett vem som helst kan utföra dem. När nya små datorer kom in på kontoren försvann sekreterare och ekonomiassistenter på nolltid, deras jobb lades in i programmen och skickades vidare till övriga tjänstemän som antogs klara av sina affärsbrev och reseräkningar själv. Bankkassören har ersatts av ett hål i väggen på gatan. Du blir din egen snabbköpskassör. Och så vidare.
Ett annat sätt är att helt enkelt låta yrkeskunskaper förfalla, strunta i att man har personal som inte kan jobbet ordentligt, ta kvalitetssänkningen. Jag tänkte på Harry Bravermans kända bok Arbete och monopolkapital från 1970-talet när jag läste artikeln om ABB.
Bravermans tes är att kapitalismen driver en medveten försämring av arbete. För att få makten över arbetsplatserna måste helt enkelt de yrkesskickliga och självständiga arbetarna bort eller kuvas. Sådana som kunde lägga upp ett arbete från början till slut skulle ersättas av nära nog automater som fick direktiv uppifrån exakt om hur varje arbetsmoment skulle utföras. Arbetaren antogs inte tänka längre. Det gjordes av ingenjören som utarbetade arbetskorten. Arbetaren lydde order och var ett bihang till sin maskin. Ledande namn för den kampanjen var amerikanerna Taylor och Gilbreth som var i farten redan före Första världskriget. De angrips hårt av Braverman.
På Bravermans tid hade kvartalskapitalismen inte brutit loss, men det har den idag, och det förvärrar det hela. Kapitalet blir alltmer spekulativt och har egentligen inte lust att köpa någon arbetskraft alls. Dess respekt för ett gott arbete torde vara i det närmaste noll. Kapitalet har gått över krönet som det ser ut. Det har svårt att erbjuda en kvalitativt högtstående framtid. Nu går det utför och ner i billighetsprodukternas träskmarker. Om nu inte arbetarrörelsen får häcken ur vagnen och säger ifrån och lyfter kvalitet och arbetsstolthet långt upp på dagordningen. Att bekämpa bemanningsföretagen kan vara en del av detta. Vi får se om LO vågar spotta upp sig. Då kan man få fram den rätta sortens flexibilitet inom industrin, folk som utan svårigheter skulle kunna gå från produktion av bilar till utrustning för elektriska vägar, exempelvis, därför att de har en stor fond av grundläggande kunskaper.
I princip är detta vad man gjort i USA, i mycket högre grad än i Europa, och där är kvaliteten på arbetskraften (såväl som på många produkter, väldigt mycket sämre än här.
SvaraRaderaTalade, som sagt, med en elektriker som var i USA för att göra ett jobb. Han menade att för det första är USA:s elsystem rena stenåldern, (och så är det, USA:s infrastruktur har chanserat enormt och ligger långt efter de stora centraleuropeiska ländernas) för det andra arbetade de amerikanska elektrikerna otroligt ineffektivt och långsamt.
Detsamma berättade en granne, som har lastbilar, om vad som hände när han fick besök av en amerikansk ägare till ett lastbilsföretag. Denne trodde inte sina ögon när han såg hur mycket en svensk lastbilschaufför hann med på en dag, bad grannen komma över med sina mannar och jobba för honom i ett projekt. Det gjorde han, och när de svenska chaufförerna körde mellan 5-10 lass, körde de amerikanska ett lass.
Detta lär bl.a. bero på att man i USA har så dåligt utbildat folk för att man tycker att arbetskraften ska vara nästan gratis, och dessutom ska man kunna anställa vem som helst, när man sparkat en person (vilket man ju kan göra på stubinen i USA, svenska företagares drömland).
Så visst, vill företagarna att svensk inudstri ska bli sämre så ska de bete sig precis så som du beskriver.
Men jag tror inte rationella argument biter. Det handlar inte bara om att tjäna pengar, det handlar lika mycket om att tillvälla sig den totala makten över andra människor, och då får det gärna kosta en del.
Jag borde egentligen skriva en lång kommentar om detta inlägg men jag hejdar mig och säger bara att det var j-vligt bra. Åtminstone sista stycket tror jag att jag klipper ut och vidarebefodrar till mina representanter i LO.
SvaraRaderaKerstin, tack för exemplen, de är upplysande. Hur illa det är med infrastrukturen i USA brukar också beskrivas på Lennart Frantzells blogg. Det som gör att det ser ut som det gör i USA måste också bero av att mängder av folk med låg eller ingen utbildning har invandrat. Men om inte deras nivå höjs, och om man samtidigt sänker nivån för sådana som verkligen är yrkeskunniga, då blir det ju ingen vidare utveckling. Och därmed blir skillnaden inte så stor när fabrikerna drar iväg till låglöneländer med lika outbildade arbetare. Sovjet försökte tidigt också ta över taylorismen, men där berodde det förmodligen helt på att man försökte snabbutbilda miljoner ill- eller halvlitterata bönder till industrijobb.
SvaraRaderaEkonomi och makt vävs samman. Enligt Braverman var kapitalisterna beredda att ta sämre ekonomi för att säkra sin makt, om jag minns det rätt.
Knapsu, det kan du göra, om det är till någon nytta. LO är väl den enda större kraft som skulle kunna tänkas gå emot de här försämringarna.
Förretsten, vi har här exempel på saker som är lönsamma för enskilda företag men skadliga för hela ekonomin. Det låter som ett argument mot "var och en för sig" som liberaler predikar, och ett argument för socialism och övergripande planering.
Den ökade användningen av bemanningsföretag och "flexibla" anställningsformer överhuvud visar på att det är kapitalet som hela tiden stärker sin ställning i jämförelse med arbetet. Nu måste LO gå till strid!
SvaraRaderaBjörn, det sovjetiska sättet att organisera industrin innebar, enligt Moshe Lewin, att man hade ett fåtal yrkeskunniga som var omgivna av lågavlönade hantlangare. Och då menar jag lågavlönade - hantlangarnas lönenivå låg på en tiondel av de yrkeskunnigas.
SvaraRaderaSteget mellan de yrkeskunnigas nivå till ingenjörernas - sovjetsystemets ryggrad - var betydligt mindre.
Jan, under de första åren av socialistisk uppbygge fick man väl vara glada över att ha några yrkeskunniga arbetare över huvud taget i Sovjet. Och de få som fanns fick betalt efter förtjänst. En av de mest framstående stålverksarbetarna i Magnitogorsk kunde köra runt i egen bil på trettiotalet! Stakhanovitsystemet verkar ha varit den sovjetiska taylorismen: att hantverksmässigt jobba så fort det bara gick. Att mekanisera hade man inte råd med i början.
SvaraRaderaLena, om inte LO skärper tonen rejält nu så har man gjort sig själv obehövligt.