Återverkningar av "slaget vid Mukram"

Det kommer mer detaljer med anknytning till "slaget vid Mukram" som jag skrev om senast igår. Verkar svårt att släppa ämnet, i synnerhet som nederlaget för paramilitärerna har utvecklats till långt mer än en lokal historia för de närmast (bokstavligen) sörjande. Bland annat är de affärsintressen som räknar mer att ta över stamfolkens områden för mineralutvinning och andra naturtillgångar bekymrade. Det är inte bara lokalt som folkets motstånd märks, det får återverkningar ända bort till storbolagens kontor i andra änden av landet, och även utanför Indiens gränser. Storbolagen kan inte stoppa ner fingrarna i godispåsen så lätt som de trodde.

Indiens Kommunistiska Parti(maoisterna) har tillkännagivit de egna förlusterna vid Mukram: åtta man. Man anger sin totala styrka vid angreppet till cirka trehundra man, talar om vilka vapen man erövrade samt att planeringen för angreppet pågått i 5-6 månader. Dessutom påstår maoisternas talesman att det fanns commandosoldater bland paramilitärerna.

Hos paramilitärerna så är stämningen inte god. I en artikel kommer en lång rad klagomål över dålig träning, att de får gå utan mat och rent dricksvatten, drabbas av giftiga ormar och insekter och dåliga befäl, saknar sjukvård och kämpar med hetta och malaria. - En reflexion om detta är att, om man bortser från kvaliteten på befälet, så bör regeringens paramilitärer inte ha sämre förhållanden att uthärda än lokalbefolkningen och gerillan i området. Skillnaden torde ligga i motiven: gerillasoldaterna är politiskt motiverade, regeringens män arbetar mot betalning.

(Mer om dålig träning för poliser i upprorsområden, nu i Bihar, finns här. Typisk slapphet i en "mjuk stat". Generellt om taktik och träning här. Ibland kommer det uppgifter om att före detta soldater hjälper till att träna maoisterna - detta, och påståenden om att maoisterna köper vapen i grannländerna, kan vara sanna eller bara påhitt för att dölja regeringens egna svagheter. Det brukar sluta med att någon skyller på Pakistan för alla bekymmer i Indien.)

Att maoisterna har stort folkligt stöd i flera delstater bekräftas av några tidigare poliser från Andhra Pradesh. I just den delstaten trycktes det maoistiska upproret tillbaka bland annat genom att fredsförhandlingar mellan delstatsregeringen och några maoistiska organisationer utnyttjades av regeringen till att mörda mängder av maoister. Där har vi nog en viktig orsak till att dagens maoister inte vill gå ut i några öppna fredsförhandlingar och därigenom riskera sitt ledarskap och hela organisation. Med folkligt stöd, bra organisation och politik blir man svårslagbar.

Det folkliga stödet har betydelse för hur gerillan kan operera: att den exempelvis har mängder av informatörer i ett brett underrättelsenätverk. Möjligen har den gått ett steg längre och använt en dubbelagent i samband med "slaget vid Mukram" (läste jag i en artikel som jag nu inte hittar igen). I så fall skulle dubbelagenten ha försett regeringstruppen med falsk information som bidrog till att lura in den i bakhållet.

För att sluta ungefär där jag började: de fattigaste bland de fattiga har blivit till vassa häftstift på stolen där storkapitalet just tänkte placera sin välgödda bakdel. Detta händer i världens näst mest folkrikaste land, ett land med enorma rikedomar bredvid fattigdomen, ett land som delvis ändå utvecklas på olika områden (tänk på den berömda dataindustrin i Bangalore) och som siktar ända upp mot rymden. Därmed kan det maoistiska upproret på sikt skriva världshistoria om det lyckas.