Jan Myrdal var inte ensam när han gjorde sin resa till de gerillakontrollerade områdena i centrala Indien. I ressällskapet fanns bland annat den indiske journalisten Gautam Navlakha som också har författat en lång artikel om sina erfarenheter.
Bland småsaker i framställningen som man fastnar vid är att Myrdal berömde gerillans fälttoaletter och hävdade att de var lika bra som svenska arméns. Därvidlag funderade jag på om Myrdal hann uppleva några sådana, hans tid som värnpliktig var ju ganska kort innan han kickades ut. Hjälpte han inte till genom att sätta upp en bild av Stalin på logementsdörren?
Bland större detaljer i sammanhanget är att det förefaller som om CPI(maoist) visserligen är ett parti, men att olika traditioner från grundarorganisationerna tycks hänga kvar. Den nordliga grenen av partiet, med rötter i MCC, har haft en del våldsamheter för sig som de sydliga inte verkar gilla. Detta framkom också i Arundhati Roys reportage från de sydliga gerillazonerna. Detta trots att detta är People's War (Folkkrigsgruppen) som dominerar där i söder. Det var dessa människor som Myrdal mötte redan 1980.
Namnet säger inget om hur mycket våld man tillgriper. Skulle man fråga den indiska staten skulle den nog framhäva sig som hur fredlig som helst fast det är från dess sida som det storskaliga våldet kommer. "Den röda korridoren" i Indien skulle också kunna kallas "den gröna", för den täcks av en faktiskt något i ythänseende växande djungel. Men inte nog med det, den kan också kallas "mineralkorridoren", för här finns stora naturrikedomar. Regeringens krig mot maoisterna är i ett krig mot stamfolken i korridoren. De kämpar för sin existens, för att inte bli bortjagade av bolagsjättarna mot obetydlig eller ingen ersättning. Förut brydde sig regeringen inte om dem, nu kommer den med sina väpnade styrkor när marken under människornas fötter plötsligt bedöms som lönsam.
I den här långa artikeln får man veta mycket om rörelsens historia, om det nuvarande läget, om byggget av en ny parallell regeringsmakt, lokal ekonomi och kultur och annat. Dessutom finns en del avslutande reflexioner som jag tycker låter rimliga: kommer de indiska maoisterna att hålla kvar vid exakt samma politik som idag när/om de på allvar börjar expandera ut på slätterna och in i städerna från sina djungler? Eller kommer de inte helt enkelt att modifiera politik och metoder allt efter situationen? - Det har de ju faktiskt redan gjort och därmed nått stora framgångar.
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
Ögnade bara delar av artikeln. Jag fastnade för kvinnornas aktiva medverkan på lika villkor. Jämställdhet tycks råda bland maoisterna.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaArundhati Roy och andra har gjort samma observation. Det finns nog en tanke där bakom: när de som är mest undertryckta bland de undertryckta (kvinnor bland kastlösa och stamfolk) börjar röra på sig och kräva rättvisa kommer hela samhällsbygget att skakas om. Liknande saker hände i Nepal under det maoistiska upproret där.
SvaraRaderaPS Det var något mystiskt med bloggprogrammet igår. Blogger uppför sig egendomligt ibland. Jag tror att en kommentar som du skickat till min andra blogg dels fördubblades, men sedan försvann!
PS Jag skrev att jag tyckte att det var fina bilder! Såg att det blev problem med kommentaren, så jag skrev den igen. Men samma sak hände igen.
SvaraRadera