Det verkar ha haft med klimatet att göra: omväxlande perioder av hård torka under 1300- och 1400-talet som till och från avbröts av skyfall. Det var inte bra för ett jordbruk som byggde på konstbevattning och där man måste underhålla dammar, slussar och vallar för att systemet skulle fungera. De anläggningar man hade var inte uthålliga nog för att kunna stödja en så stor befolkning på så liten yta. Staden övergavs. Det är därför jag skriver systemfel i rubriken.
Men funktionsmodularitet - ett ganska konstigt ord - hur kommer det in i detta? Ordet kommer från telefonibranschen tror jag. Ericssons berömda AXE-växlar är funktionsmodulära. Det innebär att man kan plocka bort delar av dem, eller stoppa in nya delar (det görs i form av kretskort i allmänhet) utan att växeln får fnatt och bryter samman. Så är det åtminstone i teorin. En av arkeologerna förklarar:
Angkor’s vulnerability lay in its size and its web of canals, embankments and reservoirs. The researchers said the droughts affected the water supply while heavy rainfall damaged the infrastructure when agricultural productivity was suffering.
“Angkor’s infrastructure was so large — it was impossible to avoid, and difficult to re-engineer to the changing circumstances,” said Daniel Penny, a team member from the University of Sydney.
“The system was hyper-coherent — each component relied on other neighbouring components to operate. If one canal was choked by sediments, the smaller canals and reservoirs depending on it became useless,” Penny said.
Ett system där varje del var beroende av angränsande delar för att fungera. Raka motsatsen till funktionsmodularitet alltså. I ett modernt telefonsystem löser man det här genom att trafiken kan gå en massa olika vägar. Klipps en förbindelse av finns det ett antal omvägar att ta till, och risken för sammanbrott minskar alltså. Men vatteningenjörerna i Angkor hade inte byggt sina kanaler på det sättet. Det gamla khmerriket var för övrigt ett stenhårt slavsamhälle.
Det här är en lärdom för dagens alltmer urbaniserade värld. Städerna måste byggas så att de inte är beroende av ett fåtal känsliga system för att kunna överleva. De måste bli systemstabila och funktionsmodulära. Blir det exempelvis problem med vattnet runt en storstad kan det bli knepigt - det visar exemplet Angkor.
Framför allt borde städerna byggas så att de inte är beroende av landsbygen.
SvaraRaderaDär är man inte än - fast somliga storstadsbor tycks tro de :-).
Det låter nära nog omöjligt. Men man kan ju åtminstone försöka se till att städer blir mindre beroende av omvärlden. Kanske genom intensivare samarbete mellan staden och den närbelägna landsbygden.
SvaraRadera