Röda korset på dekis

Det ser illa ut om man får tro Aftonlövet

Är detta en grekisk tragedi? Har gudarna slagit några människor med blindhet så de inte förstår vad de ställer till med, så att de trampar rakt ut i fördärvet och drar allt och alla med sig?

Eller är det helt enkelt en illustration till vad jag skrev igår om förtroende och gratisåkare:

... folk som kapar åt sig mer än vad kollektivet tycker är rimligt. De är också skadliga genom sin negativa påverkan på andra, och förmodligen genom att utropa att ”så gör ju alla” för att ursäkta sin parasitära verksamhet. ... såväl goda som dåliga beteenden smittar av sig. Borde inte detta vara något även för hyggliga borgerliga personer att tänka på? Vilken sorts samhälle vill de ha egentligen? Har deras eget beteende någon betydelse?

Hur många ideellt arbetande människor kommer att vilja offra sin fritid för att gå ut och samla in pengar till Röda Korset när det verkar som om mycket av de insamlade medlen hamnar hos folk som sannerligen inte behöver någon hjälp? Kollektivet tycker nog inte att jättelöner till ledande hjälprörelseidkare är rimligt, och då kommer man att backa ur. Det är obegripligt att inte smarta gubbar som Westerberg har förstått det. Jag tycker synt om alla snälla RK-människor som drabbats av detta, inklusive påhopp av folk på gatan. De vill göra något gott och inte få skit för det!




Får man tro Westerberg kommer Röda Korset på olika sätt att kunna få tillbaka de pengar som af Donner och hans kumpaner svindlat bort. Det är gott och väl, men samtidigt känns det på något sätt konstigt att en person vars moral i vissa avseenden kan betvivlas skall rensa upp efter en person med moral som domstolen fastslagit är kriminell. Jag skrev "smarta gubbar". Det kanske betyder att Westerberg är smart nog att hålla sig på rätt sida av lagen när han tar ut sin jättelön, medan knäppisen af Donner tappade huvudet fullständigt. Resultatet blir ändå ungefär detsamma: de lämnar efter sig en organisation i ruiner och nedslagna eller arga människor som med rätta känner sig svikna.

Problemet kan vara att bland alla energiska och duktiga personer, människor "som får något gjort", finns en ganska stor grupp som har andra egenskaper också. De tillhör den minoritet av befolkningen som jag igår mer eller mindre pekade ut som osolidariska. Kan det vara så att de bara ser sig själv? När de verkar se andra och bekymra sig om deras problem är det ändå bara den egna tillfredsställelsen de ser. Andra människor blir inget annat än medel för dem själva. Det var ju ungefär så som Adam Smith skrev att affärslivet fungerar, så det är kanske inte så konstigt. Men Smith skrev ju också att även den värste buse kunde känna något för sina medmänniskor. Att se andra människor som endast redskap för sig själv, utan att bry sig om deras egna önskningar och välfärd, är faktiskt en definition på ondska.

Nu hoppar aktivister av och Röda Korset börjar få dåligt med pengar i kassan. Det hade varit bättre om basen i organisationen på ett tidigt stadium hade börjat bråka, men så länge allt verkar gå bra är det ju bara besvärligt och pinsamt att resa sig på ett möte och fråga hur det egentligen är med ersättningen till högsta styrelsen ... och när skandalen exploderar är det för sent.