... den moderna staten som gradvis sålt sig till de besuttna genom skatterna och helt kommit i dess klor genom statsskuldssystemet. Dess existens beror på statspapperens ställning på börsen och den har därför blivit helt beroende av de kommersiella krediter som de besuttna, bourgeoisin, ger den.
Verkar ha viss betydelse om vi tänker på Grekland och dess låneproblem exempelvis. Och vidare:
En bankirs förmögenhet, som består av värdepapper, kan inte alls fråntas honom utan att den som berövar honom den samtidigt får kontroll över landets produktions- och kommunikationsförhållanden, Detsamma gäller för ett modernt industrilands samlade industriella kapital.
Det här skrevs omkring årsskiftet 1844-1845, i en skrift som kallas Den tyska ideologin och som inte publicerades förrän 1932. Här har vi lite till, men från första bandet av Kapitalet:
Statsskulden, dvs försäljningen av staten, sätter sin särprägel på den kapitalistiska tidsåldern ... Den enda del av den s.k. nationalförmögenheten, som de moderna folken verkligen har någon andel i är - statsskulden. ... Och i stället för synden mot den helige ande, blir löftesbrott när det gäller att betalning av statsskulden, den synd som det inte finns någon förlåtelse för.
På Marx tid var det väl fråga om guldmyntfot eller likande? Mängden pengar i cirkulation bestämdes av hur mycket guld som man lyckades tillskansa sig. Mer guld och man kunde ha mer sedlar och slantar i cirkulation, mindre och man fick dra in på detta. Det fungerade procykliskt, i dåliga tider fick man minska volymen i bra tider ökade den.
SvaraRaderaMed fiat-penningsystemet har denna begränsning för staten realt upphört men man har infört artificiella självpåtagna tvångströjor som ska sätta de demokratiskt valda representanterna under liknande begränsningar som de hade under guldstandard. Att staten inte kan låna i sin egen ägandes Riksbank utan måste låna på marknaden är en självpåtagen begränsning. Euron är i princip en artificiell guldstandard, de enskilda länderna blir helt beroende av yttre omständigheter och krafter i när det gäller penningen. Det är det som är den främsta orsaken till de eskalerande räntorna för Grekland, det föreligger en realrisk för bankrutt, i Storbritannien, USA och Japan har räntorna inte skenat, varken långa eller korta.
När Moodys i slutet av började nedgradera Japan för att 2002 ha dem med sämre rating än t.ex. Botswana (ett land som Japan var stor biståndsgivare till), den då japanske finansminstern tog det med en gäspning.
"They’re doing it for business. Just because they do such things we won’t change our policies … The market doesn’t seem to be paying attention."
Sedelutgivningen måste åtminstone ha uppbackning av reserver av guld och silver på den tiden Jag minns att det stod på svenska sedlar ännu framåt sextiotalet att man kunde lösa in dem i guld (vilket man inte kunde göra, naturligtvis). Fram till att guldstandarden kraschade på trettiotalet (har för mig att den temporärt var avskaffad i många länder under Första världskriget)var sedlarna egentligen symboler för guldtackor som låg i något bankvalv. Under 1800-talet tror jag det fungerade rätt hyggligt.
SvaraRaderaMen Marx trodde att varken räntepolitik eller mixtrande med penningmängden kunde påverka ekonomin exempelvis för att påverka en lågkonjunktur. Tänkte jag skulle försöka hitta detta igen, det finns i hans journalistik för en tidning i New York på 1850-talet. Han var inte monetarist direkt.
Men det grundläggande i det här inlägget är väl att statsskulden är något som staten drar på sig, och så får folket betala under hot om konkurs och kanske ännu värre saker från kapitalet. Ännu i början av 1900-talet kunde det hända att stormakterna skickade krigsfartyg mot mindre stater som var på väg att inställa sina betalningar. Förevändningen för USA:s krig mot Mexico 1846-1848 var en smärre skuld som mexicanarna hade svårt att betala.
När USA lämnade guldmyntfoten på 30-talet skrev den dåvarande chefen för Federal Reserve banken I New York en artikel om detta. Där konstaterade han att detta har helt förändrat läget, nu behöver staten inte ta in skatter för att bekosta sina utgifter. Med detta, menade han, fungerar skatterna som en reglering av penningvärdet, köpkraften regleras så det inte blir inflation. I princip skapas nya pengar när staten spenderar och skatter fungerar som en makulering av pengar som staten gett ut.
SvaraRaderaDen nyligen borgångne riskbankspristagare ekonomen Paul Samuelson om balanserade budgetar:
"I think there is an element of truth in the view that the superstition that the budget must be balanced at all times [is necessary]. Once it is debunked [that] takes away one of the bulwarks that every society must have against expenditure out of control. There must be discipline in the allocation of resources or you will have anarchistic chaos and inefficiency. And one of the functions of old fashioned religion was to scare people by sometimes what might be regarded as myths into behaving in a way that the long-run civilized life requires. We have taken away a belief in the intrinsic necessity of balancing the budget if not in every year, [then] in every short period of time. If Prime Minister Gladstone came back to life he would say "uh, oh what you have done" and James Buchanan argues in those terms. I have to say that I see merit in that view."
Jo, det gode Kalle M hade inte fel i allt. Verkar det inte dessutom som om han hade rätt i mycket mer än man trott de senaste 30 åren.
SvaraRadera"Den enda del av den s.k. nationalförmögenheten, som de moderna folken verkligen har någon andel i är - statsskulden"
SvaraRaderaDet är ett väldigt sant påstående som gäller oavsett politiskt system.
Viktig fråga är hur skall vi som är skuldsatta (och kommer tvingas betala) kunna påverka lånebeslutet?
Eldorado
Eldorado: vi kan orsaka hysteri hos borgerligheten genom att vägra betala skulder som vi inte har något med att göra.
SvaraRaderaKerstin: som Lenin så magistralt påpekade: "Marxismen är allmängiltig för den är sann."
Teckentydaren: Om USA:s ekonomi hade varit i stort sett sluten kanske det hade kunnat fungera som Fed-chefen tänkte sig. Då hade det varit möjligt att kontrollera inkomster och utgifter på det sättet han tänkte sig (kanske, jag undrar om ens slutenhet hade hjälpt i långa loppet).
Vad det gäller hotet om kaos är det nog inte kaoset i sig det handlar om, utan vilka människor och samhällsgrupper som drabbas respektive inte drabbas. Den överklass som har sitt eget säkrat tycker nog att underklassen inte skall vara en samling gnällande trygghetsnarkomaner utan ta dagen som den kommer. Kravet på budgetbalans och noll överskott varje år måste betraktas som ekonomisk vidskepelse hos de som tror på påhittet och ren illvilja hos dem som propagerar idén men förstår vad den innebär.