Fjärrintervju om läget i Malmö

Jag tänkte mig en bloggpost med medborgarjournalistik. Så jag skickade några frågor till en person som bor i södra Sverige och har kunskaper om läget i Malmö i efterdyningarna av upplopp och rasistvåld. Och som svar kom en del intressanta synpunkter.

Här ser det fridfullt ut (bild från polisfacket), men så är det inte alltid. Och hur ofta ser man poliser till fots numera, förresten?

1. Justitieministern har varit i Malmö och pratat om att det skall bli fler poliser som patrullerar på gatorna.    Har du sett mer polispatruller nu än tidigare, och gäller det patrullering i hela Malmö eller bara vissa områden?

Svar: Det har varit mer patruller under den senaste tiden, inne i stan har man dock inte märkt så mycket av det utan mer i ”invandrartäta” områden.  Vad man märkt är framförallt att man sett mer polisbilar. 

2. Jag har tidigare skrivit om den hotande företeelsen militär urbanism. Med andra ord att polisens aktivitet i städerna får allt mer militära drag.   Kan man se några tecken på det: kraftigare beväpnade poliser, mer helikoptrar för spaning, kameror för övervakning, ett mer "militaristiskt" beteende när poliser möter civilpersoner, eller något annat?

Svar: I korthet ja, men det hela är lite komplicerat. Jag skulle vilja säga att det finns olika aspekter som man tänka på. Sedan flera år tillbaka uppträder polisen i mångt och mycket som en ockupationsmakt i vissa bostadsområden. De betraktar det inte som sin uppgift att hjälpa och skydda befolkningen utan snarare att se till att den inte ställer till med besvär. Barn behandlas som potentiella kriminella, man tvingar tonåringar till kroppsvisitationer uppradade mot vägar och förolämpar och förödmjukar folk.

Jag tror att det hela blir ännu tydligare i Skåne, och framförallt Malmöregionen, än på andra orter i Sverige. Härnere rasade en väpnad konflikt mellan så kallade motorcykelgäng under några år på 90-talet. Man sprängde kilovis med militärt sprängmedel inne i stan, man sköt med automatvapen och man sköt pansarskott. En massa människor dödades. Killarna som sysslade med denna typ av verksamhet vari de flesta fall uppvuxna i småorter på den skånska landsbygden och kom med ytterst få undantag från familjer som varit svenska sedan Sverige erövrade Skåne.

Visst använde staten dessa kriminellas handlingar som en ursäkt för att rusta upp sin polis, men inte började man behandla folk i Dalby, Staffanstorp eller Södra Sandby, såsom kriminella. När en människa med invandrarbakgrund begår ett brott blir det till en ursäkt för att behandla en stor del av befolkningen som andraklassens medborgare. Detta är ett exempel av otaliga för att illustrera vad människor upplever. Det är väldigt svårt för folk, som utsätts för denna behandling, att inte se att polisen uppenbarligen gör skillnad på folk och folk. De flesta fattar att det har med rasism att göra.

Men, många börjar även förstå att det handlar om att hålla fattigfolk på plats. Folk i arbetarområdena har helt enkelt fått det sämre, och många som invandrat till landet med många drömmar och förhoppningar finner snart att drömmar är något annat än verkligheten.  Rasismen, fattigdomen och krossade drömmar – bostadssituationen ska vi inte tala om – gör naturligtvis att folk är förbannade. Och denna ilska möts sedan länge med repression. Det jag tycker är viktigt är inte så mycket utrustningen, helikoptrar t.ex. har polisen använt sig mycket av sedan flera år tillbaka, som spelar roll, utan förhållningssättet. Polisen uppträder som en ockupationsmakt när den rör sig i vissa områden. Man ska inte heller glömma att precis som ockupanterna försöker vinna ”hearts and minds” i Irak och Afghanistan så gör naturligtvis även polisen det här, men det ändrar i sak ingenting. 

3. Verkar det som om folk känner sig tryggare nu när en misstänk skytt fångats?

Svar: Ja, mitt intryck är att det är så. Den känslan som är väldigt stark hos flera jag pratat med är att det tog alldeles för lång tid innan han greps. Och varför varnade polisen inte långt tidigare? Vissa snackar om att det kanske var så att krafter inom polisen inte ville försämra förutsättningarna för Sverigedemokraterna i valet, jag vet inte om det ligger något i det, men så går tongångarna i vissa kretsar. 

Och att polisen sen på ett mycket illa dolt sätt försöker att använda det hela för att öka sin popularitet gör att man blir illamående. Först låter den rasistisk terrorist härja fritt, sen när de efter minst åtta fall lyckas hitta en misstänkt så vill de ha uppskattning för det och framställa sig som hjältar. Terroristen har varit aktiv på olika nazistsajter, har haft känd tillgång till den typ av skjutvapen som använts. Varför har inte husrannsakan genomförts flera månader tidigare hos en sådan person? 

4. Har inte Malmö en massa problem med "vanliga" gangsteruppgörelser också, där folk skjuter på varandra? Är det inte bra att polisen tar hand om dessa figurer? Finns det några alternativ till mer poliser, kan man tänka sig att folk i utsatta områden själva i högre grad tar hand om säkerheten? Finns det inte risk att grupper för lokalt skydd tas över just av gangstergängen?

Svar: Jo, det finns en mycket omfattande kriminalitet i Malmö och visst skjuts det en hel del. Men det är småsaker i jämförelse med ”motorcykelkriget” på 90-talet. Utan att ha några vetenskapliga belägg är mitt intryck att det som nu sker är att de konflikter som de kriminella innan löst med knivar, löser de idag med pistoler. 

Problemet är att polisen inte ”tar hand” om de kriminella. Drogerna fortsätter att flöda, marknaden för smuggelsprit och smuggelcigarreter är enorm, förekomsten av skjutvapen ökar, osv. Polisen löser inte problemen. I ett bostadsområde vet hundratals om inte tusentals personer vilka de lokala droghandlarna är. Ändå ser man hur dessa de facto får fortsätta med sin verksamhet relativt ostört. Men om några vanliga ungdomar är bråkiga kommer en massa aggressiva poliser som inte tvekar att dra pistol mot barn.  

Om staten verkligen ville göra slut på den organiserade kriminaliteten hade man kunnat göra det för länge sedan. Anställ ett par hundra tullare och återinför gränskontrollerna så kommer man nog ganska snart märka att den organiserade kriminalitetens makt minskar dramatiskt. 

Det hela är egentligen inte så komplicerat, det handlar om politisk vilja. Jag hoppas att människor förstår att det enda sättet vi kan få ordning på våra liv är genom att vi organiserar oss och kämpar för våra intressen, det gäller även vår egen säkerhet. Så länge vi tvingas att för vår säkerhet förlita oss på en stat som inte är till för fattigfolk, en stat som tillämpar en rasistisk och i grunden människofientlig politik, då kommer vi inte att komma någonstans. Det enda vi har är vår gemensamma styrka, vi måste våga lita på våra egna krafter. 

Problemet är att vår styrka är oorganiserad, alltså måste vi börja organisera oss. Jag tror att man är fel ute om man i dagsläget i Sverige föreställer sig ” grupper för lokalt skydd” som grupper av slagskämpar som springer runt som något slags ”autonomt Guardian Angels”; det handlar om att vi håller ihop, att vi organiserar oss och förlitar oss inte i första hand på fysisk kraft utan övertygelse och organisation. Om 30 mödrar ställer sig och demonstrerar utanför en droghandlares lägenhet, tror du inte det skulle få effekt? Om hundra mödrar gjorde det? Om nu droghandlaren skulle få för sig att ge sig på obeväpnade mödrar, ja då hade han också lyckats mobilisera helt andra krafter mot sig. Om man förlitar sig på råstyrka, ja visst då kommer kriminella att kunna ”ta över showen”. Men det handlar inte om det. Hur våldsutövning blir aktuellt är en fråga om hur mycket folks organisation utvecklats.

Kriget mot terror leder till fascism skriver Helle Klein i Aftonbladet. Det stämmer, ropar någon "terrorism" verkar vad som helst kunna accepteras, bara den utpekade personen är tillräckligt icke-svensk. Det framgår inte av sammanhanget om de här gentlemännen var ute och jagade någon hemsk terrorist.

5. Har det varit några reaktioner på hur den misstänkte skytten i Malmö behandlades, jämfört med vad som hände de palestinska familjerna i Göteborg vars hem stormades nattetid?

Svar: Faktiskt inte i någon större utsträckning. Visst tycker i princip alla jag pratat med om det hela att det är för dåligt, men det är liksom inget nytt. Att oskyldiga ”svartskallar” blir sämre behandlade än rasistiska mördare är det ingen som blir förvånad över där jag bor. 

Tack för svaren. Att förvåningen över olik behandling inte är stor visar att det är något ruttet i Sverige. Det finns uppenbarligen en "förbättringspotential", om en nyväckt socialistisk arbetarrörelse kan gå i bräschen för att röja upp i eländet! Och bättre gränskontroller, det låter nästan som "Sverige ut ur EU"!